Quantitative easing 3, QE 3 Federal reserves organisation består formellt av två olika beslutsfattande organ:
– The Board of Governors (BOG) som beslutar om reporäntan och de anslutna bankernas reservkrav (hur stor andel av utlånat kapital som de måste ha i reserv i form av eget kapital).
– Federal Open Market Committee (FOMC), kommittén som formellt beslutar om så kallade open market operations, i princip Federal Reserves balansräkning; vilka tillgångar de köper och säljer. Exempelvis köp av amerikanska statsskuldspapper eller sub-prime lån förpackat i olika former. Efter finanskrisens briserande har dessa åtgärder; att köpa upp ruttna tillgångar ifrån marknaden och på så sett artificiellt sanera och hålla uppe marknaden tilltagit massivt i omfattning och därmed blivit döpta till den kanske mer bekanta benämningen quantitative easing, kvantitativa lättnader.
Peter Schiff noterar att Federal Reserve i veckan i princip bekräftade att quantitative easing 3, QE 3, är på ingående och lyfter fram de två uttalanden ifrån Federal Reserve:
Minutes of the Federal Open Market Committee July 31–August 1, 2012 Sidan 8, 5:e stycket: ”Many members judged that additional monetary accommodation would likely be warranted fairly soon unless incoming information pointed to a substantial and sustainable strengthening in the pace of the economic recovery.”
Den 24 augusti 2012 blev det även känt att Ben Bernanke (styrelseordförande i både BOG & FOMC) skrivit ett brev till House Oversight Committees ordförande, republikanen Darrell Issa. Där Bernanke bland annat skrev: ”There is scope for further action by the Federal Reserve to ease financial conditions and strengthen the recovery,”
Enligt Peter Schiff tyder detta på att QE 3 nu är nära förestående, antagligen före det förestående amerikanska presidentvalet för att ge en illusion av ett bättre ekonomsikt klimat och återhämtning. Detta kommer att leda till att dollarn försvagas ytterligare och att priset på silver och guld mätt i fiat-valutan, dollarn, kommer att stiga.
Guldstandard och republikaner Peter Schiff tar även upp att republikanerna kommer att hålla sitt nationella konvent i nästa vecka och att de då ska ta ställning till ifall de vill ta med upprättandet av en kommitté för att utreda en eventuell återgång till en guldstandard för dollarn i valplattformen. Peter Schiff noterar dock att även om en sådan kommitté blir en del av valplattformen och republikanerna skulle vinna valet så behöver det inte innebära att det införs en guldstandard. Liknande kommittéer har tillsats ett flertal gånger sedan avskaffandet av Bretton Woodssystemet utan att resultera i någon återgång till en guldstandard. Vilket enligt Schiff beror på att majoriteten av kommittéerna utgjorts av politiker som aktivt sökt sig till kommittéerna av sitt starka egenintresse och profiterande i fiat-valuta systemets fortsatta bevarande och att utgången av kommittéernas ”arbete” därför varit given på förhand. Dessutom resulterar en sådan kommitté enbart i ett icke ett bindande betänkande som sedan måste stötas och blötas av politikerna. Ett positivt betänkande till förmån för en guldstandard kommer ändå inte att leda till någon politiskt förändring av dagens amerikanska politiker; då de vill fortsätta med sina budgetunderskott. Istället är det mer en flirt med de potentiella liberal-konservatoriska republikanska väljarna som funderar på att inte rösta eftersom att de tycker att det republikanska partiet är på väg åt helt fel håll och vill se förändringar åt motsatt håll.
Peter Schiff framför mycket riktigt att det inte kommer att ske en återgång till guldstandarden för att politikerna vill det, utan för att politikerna till slut inte kommer att ha något val när allmänheten kräver det.
Peter Schiff tar även upp ett flertal andra intressanta saker och ekonomiska resonemang.
Minnesvärda citat: Peter Schiff om Federal reserves styrränta: ”We can’t set interest rates the same way the soviet union used to set the price of bread, but that’s exactly what we do.”
Peter Schiff om Fiat-valuta: ”The Politicians have a lot more fun without being on a gold standard because they can be santa clause: now they can promise something for nothing, they can keep on running deficits, the fed can keep on monetizing, we can keep on printing money we can keep on creating inflation. But eventually the whole thing is going to collapse and we need to go back to sound money, we need to go back to a gold standard.”
Videon spelades in den 24 augusti 2012 och publicerades för första gången den 25 augusti 2012.
Uppdaterat 2012-08-28: Ron Paul intervjuad på CNBC om det kommande republikanska konventet och kommittén för granskning av en eventuell återgång till en guldstandard för dollarn, fiat-valuta, federal reserve och qe3:
James Turk intervjuar John Embry (18 Maj 2012) om den senaste tidens volatilitet i marknadspriset för silver och guld, bullmarknaden för metallerna i allmänhet samt fiat-valutorna och dess oundvikliga undergång. När John Embry pratar om guld i videon så avser han i applicerbara fall även silver. Eftersom att det historiska förhållandet mellan guld/silver inte är i historisk jämvikt, silver historiskt sett är kraftigt undervärderat i förhållande till guld, så finns det ifall man utgår ifrån att guld inte är övervärderat och att förhållandet återvänder till den historiska normen eller i alla fall till förhållandet av den kända förekomsten av guld/silver i jorden; en betydligt större möjlighet till att silver kommer att stiga mer i värde relativt guld.
John Embry anser att både silver- och guld för tillfället är kraftigt översålda och att botten för de båda metallerna just nu testats (18 Maj 2012); det finns en stor uppsida med begränsad risk i silver och guld.
James Turk och John Embry har inte mycket till övers för de etablerade medierna ”gammelmedia”. Deras ständigt skiftande inställningar till ekonomin- och investeringsobjekt för att ständigt skapa ”nyheter” fast det fundamentala inte har förändrats i motsatt riktning är en starkt bidragande orsak till det kortsiktigt skiftande senitmentet och riktningarna i finansmarknaderna. De har en tendens att fokusera på träden och ser inte skogen för alla träd och saknar därför ofta ett långsiktigt fundamentalt perspektiv som inte passar in i att ständigt ha ”sensationsnyheter”. Något som välkomnas och späs på av de finansiella instituten som lever på just volatiliteten och avslut. Desto större volatilitet; desto mer pengar kan de potentiellt tjäna. Prisfallen späs på ytterligare av högt belånade investerare som investerat via derivat och olika former av papperssilver som antingen pro-aktivt avyttrar sina positioner eller slutligen tvångslikvideras; gör prisfallen ännu kraftigare.
John Embry är förvånad av hur många som låter sig influeras psykologiskt av media och fallande priser. Media som den senaste tiden gett en bild av att guld i rådande ekonomiska klimat skulle vara en särskilt riksfylld investeringskategori (risk-off, risk-on), efter att de tolkat ett framträdande av Ben Bernanke som om att QE3 inte skulle bli av i den nära framtiden och att det därför inte skulle finnas något stöd för ytterligare prisuppgångar i silver och guld; utan nedgång. John Embry anser marknaden tillfälligtvis tappat fokus ifrån nyheter som egentligen är positiva för silver och guld (exempelvis fördjupad eurokris) och att marknaden därför agerat contra-intuitivt. Även om man skulle anse att silver och framförallt guld var tillfälligt överköpta så har de senaste prisfallen, enligt hans mening, varit kraftigt överdrivna. En investerare i de monetära metallerna guld och silver som förstår sig på det fundamentala borde egentligen öka sitt innehav vid dessa utmärkta köptillfällen och inte låta sig påverkas av dagens medianycker.
Samtidigt har Ben Bernanke alltid framhållit, att behövs QE3, så kommer QE3. Bernanke har sagt att man alltid kan avvärja deflation genom att trycka pengar och i värsta fall så kan man även kasta pengar ifrån helikoptrar för att stimulera ekonomin (devalvera valutan). Embry menar, skämtsamt, att det var Bernankes huvudkvalifikation till att få bli federal reserves ordförande.
Det är inte bara OS-medaljer som ska delas ut i sommar. Med stundande valrörelse i USA och flera euroländer så är frågan är även vem som ska ta hem”guld”medaljen för största pengatryckare; federal reserves Ben Bernanke eller europeiska centralbankens Mario Draghi?
Embry gör klart att om man är negativt inställd till silver och guld så måste man, e´contrario, vara positivt inställd till fiat-valuta, ett resonemang som John Embry inte ser att något stöd för. Även om det i värsta fall finns en 50-100 us dollars nedsida i guld, så är uppsidan flera 1000-tals dollar per troy ounce. Att fiat-valutan dollarn skulle vara en säker placering är en villfarelse som kommer att visa sig inte bara vara dyrlärd, utan att vara den mest riskfyllda investeringen genom historien när bullmarknaden för silver och guld väl är över. Vid den slutgiltiga undergången för fiat-valutan som monetärt koncept så måste någon sitta på dessa svarte petter tillgångar: Vem vill äga amerikanska statsskuldsobligationer om man tittar på de ständigt ökande underskotten, räntan, inflationen?
När Embry hör folk säga att det är dags att sälja guld och silver, frågar han sig vad man då ska investera i istället? Börsnoterade bolag? Statsobligationer (den största bubblan någonsin)?
Ingen politiker eller tjänsteman vill ta ansvar för att reda upp situationen. Utan istället handlar allt om att skjuta problemen på framtiden; så pass länge och mycket som möjligt. Men till slut kommer även verkligheten ikapp. Det mest troliga scenariot är hyperinflation. Jim Sinclairs uttryck ”QE till infinity” är mycket träffande för hur framtiden ser ut. Embry ser inte att den europeiska monetära unionen är hållbar och att periferia länder måste lämna samarbetet om den i övrigt ska ha någon långsiktighet. Eftersom att ingen politiker vill ta ansvar för den oundvikliga splittringen av unionen så kommer kaos uppstå. Ett kaos som de då bara kan kontrolleras genom mer pengatryckande för att lugna de värst drabbade. USA:s situation är enligt Embry värre än europas eftersom att den amerikanska grundläggande ekonomin är så pass mycket ur fas med världsekonomin gällande konkurrenskraft och sysselsättningskapacitet. (Då man förlitat sig på dollarn som reservvaluta och att låna pengar av kineserna (via statsskuldsobligationer för att köpa deras varor och på så sätt exportera inflation) har man demonterat sin inhemska sysselsättning inom stora delar av varuproduktionen.
James Turk gör en liknelse mellan den amerikanska (great depression) depressionen på 30-talet och Greklands situation idag.
James Turk och John Embry delar uppfattningen att höjningar av reporäntorna skulle innebära en kollaps av hela det finansiella systemet. Enbart orealiserade förluster inom derivathandel utgör en tickande atombom. Utstående derivat uppgår till 10-20 gånger världens bruttonationalprodukter. De ser JP Morgans kreditförlust i derivat på 2-3 miljarder us dollar som toppen på ett isberg på vad som väntas komma upp för allmän beskådan av gömda orealiserade förluster ifrån de finansiella institutens balansräkningar.
I slutet av bullmarknaden så ser John Embry framför sig en massiv flykt, inte bara ifrån ifrån fiat-valuta utan även ifrån pappersguld och papperssilver till fysiskt silver och guld. Embry uppskattar att för varje 100 us dollar i pappersguld så finns det cirka 1 us dollar av riktigt guld. De som köpt papperssilver och pappersguld har inte köpt en säkrare tillgång än motparten. När dessa investerare väl inser detta; finns det en massiv mängd fiat-valuta som ska in i den trånga marknaden för fysiskt guld och silver.
John Embry och James Turk delar uppfattningen att den nuvarande bullmarknaden kommer att sluta med att silver och guld helt eller delvis blir en del av den monetära definitionen. Samtidigt påpekar James Turk att är det något som politikerna inte kommer att vilja gå med på frivilligt; att inte längre kunna trycka pengar ur tomma intet och beskatta hela den monetära basen. Utan att det är något som enbart kommer att ske när det inte längre finns något annat alternativ.
I slutet av året ser John Embry ett guldpris på runt 2000 us dollar per troy ounce guld. Det krävs inte att särskilt mycket fiat-valuta strömmar in i fysiskt guld för att priset ska sticka iväg uppåt, påpekar Embry. Om vi behåller det nuvarande förhållandet guld/silver på 56 innebär det 35 us dollar silver per troy ounce.
Videon spelades in den 18 Maj 2012 och publicerades för första gången den 20 Maj 2012.
Mike Maloney bjuder på en teknisk analys av guld och silvers prisutveckling där han utifrån guldprisets 200 dagars löpande genomsnitt (200 day moving average) sedan år 2001 redogör för en tydlig pristrend. Mike observerar att sedan mitten av 2003 kan 7 tillfällen tydligt observeras där guldpriset fallande har tangerat 200 day moving average eller strax under det. När guldpriset sedan gått över 200 day moving average igen, så har guldpriset hittills aldrig gått under det priset igen. Mike menar alltså att man på detta sätt kan förutse periodiska bottnar i guldpriset som då indikerar utmärkta köptillfällen. Med stöd av detta kan man även titta på silvers prisutveckling.
Sedan visar Mike en graf med guldets prisutveckling sedan slutet av 2008, där det varit 6 stödpunkter på trendlinjen. Mike menar att de indikerar ett stöd för guldpriset som det bara tillfälligtvis kan falla under.
Triangeltrendlinjen som Mike visar i graf 3 är guldpriset redan nere under (1690 us dollar per troy ounce) i skrivande stund står guldet i 1588 us dollar per troy ounce. Vilket enligt Mikes resonemang skulle innebära att det snart kan komma ett kraftigt utbrott uppåt.
I graf 4 visar Mike en head and shoulder. Ifall guldet bryter nacklinjen innebär en invertering av head an shouldern 2100 us dollar per troy ounce guld.
Graf 5 visar att silver har samma mönster med head and shoulder som guld just nu. Mike menar att om silverpriset bryter nacklinjen på 36 dollar så kommer 44 dollar silver relativt kort därefter och sedan antagligen en rekyl som kan bilda ytterligare en head and shoulder, en brytning av nacklinjen på en teoretisk sådan head and shoulder skulle innebära en snabb prisutveckling till 60 – 65 us dollar silver, dubbelt så högt silverpris som idag. Men om priset fortsätter falla finns ett stöd vid 27 dollar och sedan en mycket stark botten vid 21 us dollar.
Observera att vi på den första grafen har en period i slutet av 2008 som visserligen är relativt kort men där guldpriset gick en bra bit under trendlinjen. Detta kan man dock se som ett trendbrott, om vi tittar på grafen 2 där Mike drar en ny linje utifrån en ännu brantare pristrend med början på den tidigare avvikande tangeringen under 200 day moving average. Guld och silverpriset har nu fallit ytterligare sedan videon släpptes. Och om Mike ska få rätt och tidigare pristrend ska upprepa sig bör priset tämligen snabbt vända uppåt.
Två saker ska sägas om teknisk analys: 1. Det ska endast användas i kombination med fundamental analys. Fundamental analys är ”rena fakta” om marknaden och prisdrivare. Exempelvis årlig utvinning av silver, årlig konsumtion av silver, förväntad förändring av det nyss nämnda, årlig försäljning av silver, fiat-valutans inverkan på prisbilden genom ett artificiellt lågt pris på valuta och expansionen av utstående fiat-valuta och inte minst den politiska viljan och inriktiningen o.s.v. Annars är det som att spå kärlekslycka i kaffesump, inget annat än rena gissningar och önskningar. Det främsta syftet med en teknisk analys är att försöka hitta prisbottnar och pristoppar samt pristrender. Olika formationer indikerar test av bottnar och toppar och vissa mönster medför olika sannolikhet för vissa framtida prisrörelser.
2. En teknisk analys är baserad på historiska prisrörelser och det finns ingen garanti eller naturlag för att prismönstret inte kommer att ändras i framtiden.
Det fundamentala har inte förändrats, utan förvärrats
Ser vi däremot till fundamenta, så har ingenting förändrats utan snarare förvärrats. Västvärldens politiker löser sina negativa kassaflöden på grund av budgetunderskott genom nya lån. Precis som människor som medverkar i tv-programmet skuldfällan löser sina skulder genom att ta nya lån till ännu sämre villkor för att betala räntan på de gamla lånen, så skjuter politikerna problemet på framtiden och gör dem ännu värre. För att ekvationen tillfälligtvis ska gå ihop så skjuter man ner priset på valuta till artificiellt rekordlåga nivåer långt under den reella inflationen för att utstående lån inte ska haverera och nya lån som krävs för att uppehålla nominella tillväxt skapas.
Egentligen är teknisk analys tämligen ointressant i sammanhanget, när det fundamentala är så pass starkt. En sak som inte kan påpekas för ofta i sammanhanget är dock att det bästa sättet att köpa silver och guld är att köpa löpande istället för att köpa allt på en gång eller vid några enstaka tillfällen. På så sätt undviker man att köpa precis innan en korrektion och kan utnyttja tillfälliga prisfall till att få mer guld och silver för pengarna.
Videon publicerades för första gången den 1 Maj 2012.
Vem är Mike Maloney?
Efter alla röda siffror och brutna löften så tröttnade Mike på kapitalförvaltaren som hans familj hade betrott med familjeförmögenheten. Han bestämde sig därför för att själv förvalta familjeförmögenheten och började därför att studera marknadens investeringsmöjligheter och ekonomiska teorier. Hans slutsats blev i korthet att marknaden inte är fri, utan bland annat är föremål för avsevärd artificiell påverkan ifrån centralbanker och politiker som i stort sett ända sedan andra världskriget tillämpat alltför lös, artificiell, penningpolitik. Även om marknaden, människor, under en avgränsad period låter sig manipuleras, så kommer den för eller senare att förlora förtroende för andra människor och politiker som avsevärt minskar köpkraften på deras ackumulerade besparingar. Även alla som producerar varor och tjänster kommer att förlora förtroendet för att sälja dessa emot något som skapas ur det tomma intet utan någon reell arbetsinsats. Marknaden genom människor kommer istället att söka bevara värdet av ackumulerat arbete i något som inte andra människor kan skapa ur det tomma intet. När det kommer till den uppgiften har människan genom historien utan tvekan inte funnit något lämpligare än silver & guld.
Personlig intervju med Mike Maloney om varför han själv satte sig in i marknaden:
Mike har författad en bok för den som vill lära sig mer om guld & silver och överlägger att investera i metallerna: Rich Dad’s Advisors: Guide to Investing In Gold and Silver: Protect Your Financial Future
Mike driver även ett mycket framgångsrik företag som säljer silver & guld. Framgången beror mycket på hans generösitet när det kommer till dela med sig av sina analyser av marknaden på ett pedagogiskt och lättförståeligt vis, något som han lägger ned mycket tid och energi på. Ni kan förvänta er fler informationsfilmer ifrån Mike i framtiden.
Mike har även insett att när det gäller investeringar så går allt i cykler. Just nu anser han att silver & guld är kraftigt undervärderade på lång sikt och att fiat-valutor för eller senare kommer att behöva ersättas av en ny monetär standard. När detta skett så kommer silver & guld tillslut att vara övervärderat relativt andra tillgångar och det kommer att vara dags att successivt omvandla silver & guld i andra tillgångar. Därför har han även ett annat företag där han diskuterar ekonomin i allmänhet och även andra tillgångar än silver & guld.
Mikes handelsföretag med silver, guld och andra ädelmetaller: http://goldsilver.com/
Mikes företag om ekonomin i allmänhet och även andra tillgångar än silver & guld: http://wealthcycles.com/
Peter Schiff pratar angående den amerikanska statens manipulation av den fria marknaden genom fiat-valuta, utbildningssytemet, bolånegaranterade lån och program.
En mycket intressant reflektion, är den angående de amerikanska bankernas stresstester som det även raporterats om i svensk media de senaste dagarna, men de skrev med största sannolikhet ingen reflektion kring:
Peter Schif (2:33 t.): “Under the stresstests, the assumption is that interest rates stay at 0, and that the 10 year treasury yield stays below 2 percent. Now why didn’t the fed ask the banks to run a stresstest on a return to “normal” interest rates? The reason is because all those banks would fail.”
Detta betyder att federal reserve kommer att vara tvungna att fortsätta att hålla den amerikanska centralbankens styrränta artificiellt låg. (Vissa inom federal resvere har till och med pratat om negativa räntor, att man ska får betalt för att låna, såsom ett sätt att ”sätta fart” på den amerikanska ekonomin). Hur löjligt låga nivåer på den amerikanska styrräntnan och kostnaden för att låna till kommande budgetunderskotten och ackumulerade underskott som valts behövs väl inte närmare kommenteras.
Alternativt kan federal reserve och den amerikanska regeringen komma med andra statliga interventioner om de vill undvika att de amerikanska bankerna inte faller som korthus om det skulle behöva/vlija höja räntan för att häjda den alltmer tilltagande inflationen, i en skenmanöver. En sådan intervention skulle nämligen innebära ett skapade av pengar eller ett förstörande av värde på den amerikanska statens tillgångssida och ökande åtagande på den ständigt ökande skuldsidan och på så sätt även bidra till inflation. Så länge de har som policy att lösa ut dålig risk och inte låta banker och andra ta ansvar för sina egna beslut, så är slutresultatet i rådande klimat; inflation. Hur man väljer att göra det har endast betydelse för hur länge man kan lura den breda allmänheten. Samtidigt råder det ingen som helst tvekan om att det är inflation som den amerikanska staten vill ha, i syfte av desermera den amerikanska överbelåningen, kunna fortsätta köpa riktiga reella tillgångar såsom olja och andra råvaror för värdelös fiat-valuta, dollarn, så länge som möjligt.
Videoupptagningen är gjord den 14 Mars 2012 under Atlantic Economy Summit, USA.
Ett ”rundabordetsamtal” som leds av Ted Ohashi med David Morgan och Jay Taylor. De diskuterar silver, guld, guldstandard, gruvbolag, budgetunderskott, fiat-valuta, inflation och deflation. Deltagarna presenterar sig själva i början av videon.
Lite minnesvärda citat ur videon:
Jay Taylor (19:42 t.): ”Dave mentioned that he doesn’t think the con game (fiat-money system) can go on forever and the reason I would agree with that, the reason I think he is right about that is beacause more and more people are finding out, in their real lives, every day, that it doesn’t work. It is not an academic exercise, the academicians are the last ones to get it. I like to say that the most disadvantaged poeple in understanding these markets are people form fancy instituitons woth PhD:s behind their names, because they have been trianed and programed to believe in, not the way that the world works, but the way somebody designed it to work, Keynes wants it to work.”
David Morgan (21:25 t.): ”……. don’t think of your wealth in terms of how many dollars does the silver convert to, how many dollars does this gold convert to. Ask yourself a very simple question: At the end of 2012, do I have more precious metal then I had in the beginning of 2012? By definition and troughout all off history you actually are wealthier, if you had more coins, than you were if you had less then the year before.”
David Morgan (22:25 t.): ”……. I think the best thing ……. is to start with coins, the lowest unit denomination possible. I mean if you saved enough to buy 100 oz. bars, for example, now you’ve got a one-off. In other words you’ve got to make one really good decision on when to sell that 100 oz. Whereas if you bought a hundred coins, it is the equivalent to that, you can sell one coin, ten coins, five coins, whatever, so that is what I like people to start with.”
Marc Faber är i veckan återigen i USA och naturligtvis så är han uppbokad för diverse intervjuer av amerikansk ekonomi- och finansmedia utav det enkla skälet att han är en riktig publikmagnet hos vanliga människor som förstår vad han säger och även inser träffsäkerheten i hans analyser av det finansiella läget, vilket vem som helst utan någon särskild ekonomisk skolning kan följa och förstå. Istället för att krångla till saker, i syfte att försöka förvränga verkligheten som allt för många sysslar med, så håller han sig till det väsentliga och den stora bilden som fortfarande utgörs av västvärldens ständigt ökande budgetunderskott och statsskulder som möjliggörs genom fiat-valuta. Fortfarande existerar det en total frånvaro av en genuin vilja hos det etablerade politiska etablissemanget att sluta med att spendera pengar som man inte har, eller i alla fall märkbart minska spenderandet av pengar man inte har.
När investerare börjar förstå korthuset med de amerikanska statsobligationerna nominerade i fiat-valuta, den reella inflationen (total valutamängd) som inte har några som helst begränsningar förutom politisk vilja samt andra regeringar av politiska och ekonomiska skäl inte längre känner sig tvingande eller kan köpa och fortsätta hålla andra länders (läs främst USA:s) skulder så kommer ”Greklandskrisen” att framstå som mindre än en droppe i havet. Det är bara en tidsfråga hur länge politikerna lyckas skjuta problemen på framtiden genom monetära och fiskala åtgärder, men en dag kommer hela det monetära fiat-valutasystemet och det där till hörande finansiella systemet att kollapsa. Marc tror att det bara handlar om ett par år innan förtroendet för de nuvarande fiat-valutasystemet helt är förbrukat. Eftersom att de ekonomiska problemen sedan USA frångick guldstandarden 1971 hela tiden har ackumulerats och skjutits på framtiden genom monetära och politiskt fiskala åtgärder kommer även den framtida krisen i statsskulder att bli större än tidigare kriser. Och en kollaps av fiat-valutan måste ändå vara den ultimata ekonomiska och finansiella krisen som kan tänkas uppstå av monetära och fiskala orsaker.
Frågan är vad man gör fram till dess för att skydda sig ekonomiskt?
Fabers enkla slutsats är att vill man bevara sin köpkraft så måste man diversifiera sig bort ifrån fiat-valuta.
Marc Fabers diversifikations tips just nu:
25% Guld/Silver
25% Valuta/Obligationer
25% Aktier
25% Fast egendom/även indirekt via aktier
Fabers analogi om bakfulla personer som fått sig en återställare är mycket träffande för det nuvarande ekonomiska tillståndet.
Hans tips i den sista videon att aktiemarknaden för tillfället är överköpt har redan delvis infriats genom att aktiemarknaderna märkbart fallit sedan intervjun den 5 Mars 2012.
Även om Marc inte tar upp quantitative easing 3, qe3, i intervjuerna ovan så har han inte ändrat ståndpunkt.
Om västvärlden hade haft en riktig monetär guld/silver-standard och en fri marknad så hade dessa problem aldrig kunnat uppstå. En sådan standard kommer vi nog inte se förrän västvärlden antingen förlorar sitt oljeberoende ifrån mellanöstern, så att vi inte längre har behov att betala för reella tillgångar med värdelösa FIAT-pengar eller när allmänheten genom marknaden kräver en monetär guld/silver-standard.
Vem är Marc Faber?
Marc Faber, född 28 februari 1946 i Zürich, är en schweizisk ekonom (av den österrikiska skolan), analytiker och författare med en mycket lång erfarenhet av världens finansiella marknader. Faber är inte rädd för göra sin mening hörd. Hans brutala ärlighet, att inte försköna tillståndet på de finansiella marknaderna och orsakerna därtill, har gjort honom till en välkänd profil i finansvärlden och gett honom det ökända smeknamnet Dr. Doom, även om han gärna bjuder på lite humor för att lätta upp stämningen. Marc Faber medverkar regelbundet i finans- och ekonomimedier över hela världen där han mycket generöst delar med sig av sina analyser och berättar om sina investeringar. För er som vill vara först med att ta del av Marc Fabers analyser så ger han löpande ut det egna nyhetsbrevet The Gloom Boom & Doom Report.
För en gångs skull ett förvånansvärt kritiskt reportage ifrån (statstelevisionen) SVT:s Rapport den 30 Januari 2012 om Sveriges utlåning av 100 miljarder svenska kronor med en ränta på 0,1 % till IMF (internationella valutafonden) och dess vidare utlåning till krisländer som exempelvis Portugal, Italien, Irland, Grekland, Spanien (PIIGS). Vart IMF sedan väljer att skicka pengarna de lånar eller till vilka villkor har Sverige inget att säga till om. Men Grekland används som ett illustrativt exempel i inslaget.
Hur mycket är en miljard?
En (1) miljard är: 1 000 000 000 kr
Sverige har alltså lånat ut: 100 000 000 000 kr
Sverige har alltså lånat ut pengarna till IMF för en icke förhandlingsbar ränta på 0,1 procent som sedan exempelvis kan låna ut samma pengar till Grekland för exempelvis 3 % i ränta. Om någon privat aktör nu emot bättre vetande skulle vilja låna ut pengar till Grekland så skulle räntan exempelvis vara 30 % eller mer.
I inslaget försäkrar både statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg att utlåningen är riskfri och att pengarna med hög sannolikhet kommer att betalas tillbaka.
Efter att ha lånat ur 100 miljarder till 0,1 procents ränta ger statsminister Reinfeldt det svenska folket följande mycket lugnande besked gällande lånets säkerhet: ”Ja, dels så är ju villkoren, genom att ge den här kapacitetsmöjligheten till internationella valutafonden – säkerställa att man får marknadsmässigt betalt. Att man får sina pengar tillbaka – det vill säga – det är lån – och det är inte några gåvor. Och att det dessutom förknippas med mycket tuffa villkor gentemot det land som får lånen.”
Man måste inte vara tankeläsare för att förstå att Reinfeldt inte vet vad han pratar om och hoppas att journalisten inte heller har någon koll. Ett visst mått av ren lögn måste man även säga att det är med tanke på hans tidigare uttalande samma dag (den 30 Januari 2012) som det rapporteras om i media att: Grekland i realiteten är bankrutt och förväntar sig att kunna leva på lån från andra. Ja, mycket riktigt Fredrik, bland annat lån ifrån Sverige som du så frikostigt varit med om att skicka.
Sedan är det mycket riktigt att det ställs tuffa krav på länderna som får pengar ifrån IMF, även kallat finansvärlden lånehajar. Kraven är inte höga räntor, nej istället handlar det om en plundring av landets mest värdefulla resurser som ska hastas ut på marknaden i privatiseringar på ett sätt som direkt eller indirekt gynnar de andra länderna som är anslutna till IMF. Ett land som förlitar sig på IMF förlorar sin självaktning, sin suvärnintet och utsätts för politikska påtryckningar att stödja en viss linje när det gäller säkerhetspolitik eller att ansluta sig till insatser som de vi sett i Libyen, Irak, Afgahnistan o.s.v. för att de ska fortsätta att få låna och rulla över befintliga lån.
Anders Borg kände ett uppenbart behov av att överdriva när det kommer till vilket säkert lån som de gett IMF med de svenska skattebetalarnas pengar, istället för att förklara VARFÖR det skulle vara säkert, om hur stor risken för obestånd på skulden är: ”Jag skulle säga att det finns en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt liten risk för det.”
Lars Calmfors (professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och sedan 2008 även ordförande i Finanspolitiska rådet, en ”expertmyndighet” med uppgift att utvärdera den ekonomiska politiken.) om risken: ”Man tar en viss risk, att skattebetalarna i slutändan kommer å förlora på det här. Å andra sidan så vill vi ju naturligtvis bidra till att det inte blir en djup internationell finanskris.”
Stefan Ingves (riksbankens ordförande) om Sveriges ”marknadsmässiga” lån till IMF: ”De är ju inte marknadsmässiga i så måtto att om ett land inte kan låna på marknadens villkor, så tvingas man att gå till internationella valutafonden, i det avseendet så är det har någonting, helt annorluda.”
Utan att sätta mig in i de exakta villkoren för utlåningen till IMF. Om IMF ansvar för lånen eller om de avskrivs om det land som IMF i sin tur väljer att låna ut pengarna hamnar på obestånd. Eller om man slår ihop alla IMF:s lån till en korg av lån som borgenären har att hålla sig till, eller om det finns borgensländer förutom det land som mottar lånet som ansvarar för återbetalning av lånet (vilket får anses ytterst tveksamt). Så kan det mycket väl vara säkert att pengarna kommer att betalas tillbaka. Men vad de helt förtiger är vilket värde de då kommer att ha. Om de svenska skattebetalarna fortfarande kan få lika mycket välfärd för pengarna som vid tiden de lånades ut. Knappast. Räntan är ett inget annat än ett grovt skämt och vid den tid lånen betalas tillbaka kommer inflationen ha gjort sitt.
Sveriges riksbank har som officiell målsättning att devalvera den svenska valutan med 2 procent per år. I regel har detta mått aldrig hållits, utan det officiella inflationsmåttet har oftast varit högre. Räknar man dessutom den reella inflationen, d.v.s. mäter den riktiga prisökningen för vanliga människors levnadskostnader som inkluderar exempelvis mat och energi så kan man i princip dubbla den officiella inflationen. Betänker man därtill att riksbanken har anslutit sig till klubben med löjligt låg styrränta, i skrivande stund 1,75 procent som antagligen kommer att sänkas ytterligare i framtiden, så står det klart att vid tiden för återbetalning kommer köpkraften vara betydligt lägre. Sverige har nämligen som inofficiell policy att devalvera i takt med övriga EU och västvärlden. En utav de mest bidragande orsakerna till att de svenska politikerna vill gå med i EMU (Europeiska monetära unionen, länder med Euro som valuta och en gemensam riksbank) är så att de slipper smyga omkring med olika åtgärder för att uppnå detta mål löpande. De tror nämligen att det är bättre att sälja till rabatterat (devalverat) pris och istället sälja mer för att uppnå samma reella BNP. Extrem exemplet är Kina som löpande devalverar sin valuta bland annat genom att de löpande återinvesterar sitt handelsöverskott i USA:s på sikt värdelösa statsobligationer i syftet att bygga upp sin ekonomi, infrastruktur och säkra råvarutillgångar. Samtidigt som det kinesiska folket uppmanas att spara i silver och guld för att bevara köpkraften och rikedomen hos folket. En dag när kineserna är nöjda med uppbyggnaden av ekonomin så kommer de att övergå till en mer sund ekonomi. Detta kommer antagligen att hända i samband med att petrodollarn förlorar sitt inflytande över finans- och råvarumarknaden. Då finns det inte längre någon anledning för kineserna att devalvera sin valuta för att vara USA:s fabrik (under förutsättning att Kina uppnått en viss mån av ekonomisk infrakstrutur inom landet). De kan då skifta till en inhemsk ekonomi och export som ger ett större ekonomiskt utbyte som är mer reellt fördelaktigt för de kinesiska arbetarna. I en ändlös devalveringstävling med övriga västvärlden blir naturligtvis alla som sparat i offentliga pensionssystem rånade på köpkraften och det är därför som dagens pensionärer har det krävt. När de jobbade såg det ut att bli en bra pension i nominella termer. Vad många inte tänkte på att de alla hade sparat i FIAT-valuta, som för eller senare förlorar sin köpkraft. En utveckling som skyndades på av att USA avskaffade ”guldstandarden” i början av 70-talet. Innan avskaffandet kunde varje dollar kunde växlas emot en fast mängd guld. Eftersom att många övriga länder hade us dollar som reservvaluta just för att den var växlingsbar emot en viss mängd guld fick de per automatik sina valutor kraftigt devalverade.
I samma nyhetssändning så kan man höra om hur Sverige som icke EMU-land vill gå med i finanspakten och ska få inflytande över ”skuldsaneringsprocessen” i Euroländerna främst PIIGS utan att behöva ge något som helst i utbyte. Hela veckan har det rapporterats om att alliansen och socialdemokraterna vill gå med i den europeiska finanspakten. Vid fler tillfällen har en mycket självsäker Fredrik Reinfeldt framträtt i media om att de får igenom sina krav att binda de andra 17 EMU länderna med att Sverige (ett icke EMU land) ska få vara med och ha synpunkter på hur de ska lösa de fundamentala EMU problemen främst med PIIGS-länderna och den totala bristen av påföljder för de länder som inte följer de åtagna budgetprinciperna. Det har inte sparats på de politiska utspelen kring detta och till och med de krisdrabbade socialdemokraterna har kommit med minst sagt lustiga utspel om att medlemskapet inte ska innebära att Sverige måste göra uppoffringar när det kommer till den svenska modellen för arbetstagare med fackföreningar och kollektivavtal. Det är bara det att finanspakten inte handlar om den svenska arbetsrätten överhuvudtaget, de kunde lika gärna ha framfört kravet att ett svenskt inflytande i finanspakten inte ska påverka Hemglass möjligheter att spela sin melodi när glassbilen kommer, det vore ett lika irrelevant krav. Särskilt med tanke på att huvudkravet varit ett svenskt inflytande men att Sverige inte skulle ha något som helst bindande åtagande att genomföra det som man kommer fram till i finanspakten och som de övriga 17 EMU-länderna måste genomföra. Finanspakten handlar enbart om budgetsaneringar i EMU, främst de krisdrabbade PIIGS-länderna samt se över EMU-regelverket för att rädda EMU-samarbetet och euron. Den svenska arbetsmodellen avskaffades för övrigt i praktiken när Sverige gick med i EU och satte EU-lagstiftningen över såväl Sveriges grundlag som övrig lagstiftning.
Anledningen till att statsminister Fredrik och socialdemokraterna varit så självsäkra med att få igenom sina krav är att Sveriges lån på 100 miljarder svenska kronor till IMF att i sin tur låna ut till exempelvis PIIGS var Sveriges inträdesbiljett för att få vara med i den till synes åtråvärda skuldklubben. Hur skulle de 17 EMU-länderna annars kunna åtgärda Sveriges välvilja att riskera att inte få tillbaka 100 miljarder i princip utan ränta? Dessutom finns det en förhoppning att få med Sverige i EMU. Något som inte är förvånade med tanke på alliansen och socialdemokraternas agerande. De verkar inte ha förstått att euron var dömd att misslyckas och att en FIAT-valuta som man själv har kontroll över och kan omvandla till en real-valuta (exempelvis guld/silver-standard) är bättre än en FIAT-valuta där Sverige inte kommer att ha ett dyft att säga till om.
Mycket riktigt så fick Sverige ”igenom” sina villkor och anslöt sig till finanspakten samma kväll (den 30 Januari 2012). Där Sverige ändå inte kommer att ha något att säga till om eller ha något inflytande som litet icke EMU-land.
Om ni trodde att syftet med att låna ut pengar till Grekland var att rädda någon stackars grek ifrån att svälta ihjäl på gatan eller se till att grekiska barn kan gå i skolan så har ni blivit riktigt vilseledda. Syftet är att undvika att Grekland ställer in avbetalningarna på de lån som alla privata banker lämnat till Grekland i spekuleringssyfte om bra avkastning. Det senaste årtiondet med extremt artificeillt låga räntor genom FIAT-valutasystemet, för att politiker velat ge allt åt alla, har tvingat investerare att ta allt större risker för överhuvudtaget kunna hitta räntor som skyddat emot inflationen. Att investera i guld eller silver har de flesta förvaltare inte haft en tanke på eftersom att de varit indoktrinerade med att framtida värde kommer i pappersinvesteringar med evig tillväxt. Ett utmärkt exempel är hur många förvärvade sub-prime lån, de hade ingen tanke på att de skulle bli värdelösa. En hel del pengar ha investerats i Grekland och andra PIIGS-länder av europeiska banker och pensionsförvaltare och ställs dessa betalningar in, så är risken att de länderna känner sig tvingade att gå in trycka pengar och rädda dessa institut istället för att låta dem ta ansvar för sina dåliga, rent utsagt vårdslösa, investeringar och låta marknaden sortera ut dessa ruttna tillgångar ur systemet. I syfte att behålla förtroende för bankväsendet och pensionssystemen. Regeringarna i Europa vill absolut undvika en så kallad bankrun d.v.s. att gemene man förlorar förtroendet för banksystemet och börjar ta ut sina tillgodohavanden. Många banker skulle då gå omkull. I EU finns det även en insättningsgaranti för medel hos banker, där regeringarna är tvingande att betala ut kunders behållning i en bank upp till ett visst belopp ifall banken går i konkurs och inte har medel nog för att täcka detta. Man vill undvika att använda den, inte för att man är rädd för att trycka pengar, utan att vanliga människor då kommer att fly banksystemet. Då skickar man hellre pengar till Grekland och övriga PIIGS så att de kan betala sina förfallna lån till de europeiska bankerna.
Den forna statsministern Göran Persson har även varit och gjort utspel i media i samband med att socialdemokraterna har fått en ny partiledare i Stefan Löfven och återigen yttrat att Sverige måste gå med i EMU. Han glömde dock säga hur mycket han får betalt av JKL (en lobbyistfrima som han numera jobbar åt och fakturerar via ett aktiebolag utan att ta ut någon lön för att slippa kvitta av emot sin garanterade riksdagspension) och vem som gett JKL uppdraget att förmå honom att göra de utspelen när han var inbjuden i media för att prata om socialdemokraternas nya partiledare och deras partikris?
Det reporten missade att fråga i slutet av inslaget var:
VARFÖR Sverige ska låna ut pengar till PIIGS via IMF överhuvudtaget?
Vilket väljarmandat Reinfeldt och Borg anser sig ha för att tvångsbeskatta befolkningen och låna ut de pengarna till IMF – PIIGS och dessutom till en obefintlig ränta?
Finns det inte bättre användning för pengarna i Sverige för skattesänkningar eller förbättringar i välfärden exempelvis för våra äldre eller i infrastruktur såsom en anständig standard på järnvägen och våra riksvägar?
Staten har ingen uppgift i att tvångsbeskkatta sina medbogare och invånare för att låna ut pengarna till andra länder, än mindre låna ut pengar i princip gratis. Sedan ska vi också komma ihåg Sveriges ekonomiska kris i 90-talets början, då hade de svenska politikerna inte lika hög svansföring när de reste runt med svansen mellan benen för att låna pengar. Ska vi därför låna ut pengar till IMF?
Det enkla svaret är egentligen att man får rätta munnen efter matsäcken och inte spendera mer än vad man har och inte skjuta underskott på framtiden. Det man vill spendera får man ärligt och transparent uppbära genom skatter. Dessutom berodde 90-talskrisen på politkernas spenderingsbybris, att ge allt åt alla utan att samtidigt tala om kostnaden i höjda skatter för väljarna, vilket möjliggjordes av fiat-valuta, artificiell kontroll via styrräntor samt en peggad/fast valutaväxlingskurs som var dömd att misslyckas. Peggad/fast innebär att staten bestämmer att för varje krona måste man betala 0.1 us dollar, 0,08 pund o.s.v och att inte marknaden bestämmer växlingskurser efter tillgång och efterfrågan, ränteparitet, investeringsbehov o.s.v. Precis som en styrränta så är det långsiktigt ohållbart. Och resultatet med en manipulerade styrränta blir att valutans köpkraft faller i värde.
Skuldkrisen är ett utmärkt exempel på hur politikerna löser problem; genom att inte inse eller erkänna att man har haft fel utan spä på med mer av samma problem för skjuta problemet på framtiden. Till och med ett dagisbarn förstår att man inte löser ett problem med en för hög skuldsättning med mer lån. Som om en alkohollist skulle lösa sina alkolholproblem med mer sprit. Istället handlar allt om att skjuta problem på framtiden för att kunna bli omvalda tills det inte går att skjuta problemen längre fram och först då påstå sig ha en lösning på problemen. En lösning som antagligen kommer att innebära att alla får det lika dåligt.
Det råder ingen som helst tvekan om att politikerna i västvärlden vill ”lösa” dessa skuldproblem genom inflation och en devalvering av sina FIAT-valutor. Det enklaste sättet att skydda sig är att löpande investera i silver och guld för att inte riskera hela sitt framtida levebröd på FIAT-valutors ”värdebeständighet”. Guld och silver kan ingen politiker skapa ur tomma intet. Om västvärlden hade haft en riktig monetär guld/silver-standard och en fri marknad så hade dessa problem aldrig kunnat uppstå. En sådan standard kommer vi nog inte se förrän västvärlden antingen förlorar sitt oljeberoende ifrån mellanöstern, så att vi inte längre har behov att betala för reella tillgångar med värdelösa FIAT-pengar eller när allmänheten genom marknaden kräver en monetär guld/silver-standard.
Uppdatering av inlägget:
Statsminister Fredrik Reinfeldt svarar på lite utvalda frågor om europakten, förlåt, finanspakten som den kallas (videon publicerades den 31 Januari 2012 klockan 17:05):
Den fjärde veckan 2012 har varit så händelserik för silver & guld att den förtjänar en egen liten veckosammanfattning av veckans prisdrivare:
Onsdag den 25 Janauri 2012
USA:s president Barack Obama höll presidentens årliga tal till nationen. I talet framkom för den insatta egentligen inget nytt och någon ”change” efter Obamas tillträde har det inte setts röken av förutom att han gjort budgetunderskotten större och spenderat ännu mer nytryckta och lånade pengar än sina föregångare. Barack Obama vill fortsätta på den inslagna banan med en växande statsapparat som generar massiva budgetunderskott och anställningar som finansieras av lånade pengar. Eftersom att det är valår, i år, så bjöds det även på diverse extra bröd och skådespel för att smörja den alltmer fattiga och arbetslösa väljarkåren.
Torsdag den 26 Janauri 2012
Dagens efter var det dags för den amerikanska centralbankens (Federal reserves FED) ordförande Ben Bernanke att hålla presskonferens efter direktionens sammanträde. De två viktigaste sakerna att ta med sig därifrån var dels en oförändrad ränta på 0-0,25 procent och att de kommer att hålla en låg räntebana ”at least through late 2014″. Alltså kan det dröja ända fram till 2015 om inte längre innan en höjning kommer. Tidigare har det kommunicerats en låg ränta åtminstone till mitten av 2013. Dels så meddelade Bernanke att FED kommer att fortsätta med köp av obligationer (underförstått amerikanska statsobligationer) och andra åtgärder vid behov. Antagligen inte bara rulla vidare mognade obligationer. Utan även trycka nya pengar för att köpa nya och utvidga balansräkningen (quantitative easing 3 QE3, någon?) som Bernanke påpekade kommer FED:s balansräkning knappast att krympa fram till 2015. FED fastslog även ett officiellt inflationsmål på 2% som är skrattretande i sig inte bara med tanke på räntebanan och deras obligationsköp. Utan eftersom att de i verkligheten siktar på minst det dubbla i inflation för att försöka stabilisera och desarmera skuldbubblan i USA. Samt att den reella inflationen är minst det dubbla, runt 6-8 procent per år.
Inget av detta är förvånade så länge den politiska viljan i USA är att fortsätta med FIAT-valuta och skjuta underskott på framtiden så är något annat för Federal reserve än att tillgodose den politiska viljan ofrånkomligt om de vill undvika att politikerna börjar att pilla på deras usdollarmonopol. Att priset på pengar (styrräntan) kommer att hållas artificiellt lågt jämfört med om marknaden bestämde priset leder till att mer lån kan tas (pengar skapas) som dessutom multipliceras med fractional reserve banking som innebär att pengar kan skapas genom insättningar och utlåning hos privata banker. Därtill trycker FED separat pengar för att köpa obligationer och vidta andra åtgärder. Allt detta leder till att pengarnas värde sjunker eftersom att pengatryckandet inte motsvaras utav skapandet av nya tjänster eller produkter i motsvarande mån. Dessutom är det inte pengar vi pratar om utan valuta, då det helt saknar en reell definition vilket leder till att de helt saknar den grundläggande karaktären av att kunna bevara köpkraft.
Peter Schiff och Marc Faber brukar lite skämtsamt säga att varje gång Ben Bernanke öppnar munnen så stiger silver & guldpriset. Eller omvänt om man ser en plötslig spik upp i guld & silverpriserna, slå på tv:n och kolla om inte Ben pratar. Det kunde knappast bli mer sant och tydligt än denna dag.
Fredagen den 27 Janauri 2012 Levererade kreditratinginstitutet Fitch nästa skämt och nedgraderade fyra EU länder: Spanien, Belgien, Italien, Slovenien och Cypern. Skämtet bestod inte i nedgraderingen, utan att de även efter nedgraderingen har alldeles för högt betyg. Det behövs väl knappast påpekas att värdet av dessa ratinginstitut är noll. Det är helt otänkbart att ge högsta betyg till något som helst land som inte har en definition av pengar som innebär att man inte kan trycka hur mycket man vill, hur och när man vill. Då kan de överhuvudtaget inte ens användas som ett relativitetsmått. Glöm inte bort att det var dessa skojare som certifierade sub-prime lån emot betalning, då skrev de naturligtvis vad kunden ville att de skulle skriva. Värdelösa papper utan någon som helst likviditet eller soliditet nominerade i FIAT-valuta var tydligen ”investment grade” för några år sedan och värdelösa idag. Marknaden börjar även ta allt mindre hänsyn till dessa nedgraderingar.
På fredagskvällen kom även beskedet att Spainair ansökt om konkurs. Även om det inte har någon direkt inverkan på prisutveckligen för silver eller guld så är det ändå en otvetydlig påminnelse till vanliga människor om det ekonomiska läget och alla latenta solvensproblem som väntar på att implodera i den privata sektorn för bolag som inte är ”to big to fail”. En speciell varning kan riktas för så kallade zombiebanker och deras finansiella produkter vars finstilta inte är en direkt betryggande läsning.
Veckan i övrigt Dessutom har World Economic Forum ägt rum i Davos, Schweiz där världens offentliga- och privata ”finanselit” träffats i officiella och inofficiella möten.
EU har anslutit sig till USA:s blockad emot Iran. USA har ”förbjudit” nya handelskontrakt med Iran i dollar. Indien köper nu olja ifrån Iran med betalning i guld. Iran fortsätter med att sälja sin olja främst till Asien.
Inte konstigt att guld- & silverpriser har stigit betydligt denna vecka.
Egon von Greyerz är något så exotiskt som en ”svensk” (att han är uppvuxen och utbildad i Sverige hör ni ju faktiskt på hans engelska dialekt) som inte är rädd för att dela med sig av sina analyser även om de inte är särskilt rosenröda.
I intervjun berättar han om fiat-valutornas kommande ”undergång”. 2012 kommer att präglas av dåliga politiska, finansiella och ekonomiska nyheter för både Europa och USA. Inte bara medvetenheten om det extremt dåliga läget för statsskulder och bankers orealiserade kreditförluster kommer att öka, utan problemen kommer att kraftigt förvärras. Dessa dåliga nyheter kommer att orsaka kraftiga, i det närmaste våldsamma, värdeökningar för silver & guld (i fiat-valuta) som kommer att slakta blankare och tvinga dem att överge sina korta positioner. Åtaganden gällande silver & guld som investeringsbanker och riksbanker har i pappersåtaganden kommer aldrig uppfyllas, de är alldeles för korta silver & guld.
Den amerikanska riksbanken, federal reserve och dess europiska motsvarighet, europeiska centralbanken har redan börjart trycka pengar i smyg och det kommer snart att bli ”officiellt”. Något som de kommer att vara tvungna till om bankerna ska klara sina refinansieringskrav. Om inte centralbankerna tillför nya krediter till banksystemet så kommer det att falla samman. Massivt skapande av pengar är därför extremt nära förestående, redan i Januari 2012.
Von Greyerz berättar också om varför man bör vara försiktigt och inte låta sig störas av större rekyler under storhelger som jul & nyår. Det finns många som tar chansen, dels banker för att tjäna kortsiktiga pengar, dels riksbanker som har ett intresse i att få fiat-valuta att framstå som mer attraktivt och silver & guld som osäkert genom att trycka ner priset på pappersmarknaden när det råder tunn handel.
När det gäller guldpriset tror han att vi under 2012 kommer att nå intervallet 3000-5000 us dollar per troy ounce. Även om nedsidan i guld tillfälligtvis kan vara några 100 dollar så är uppsidan flera 1000-tals dollar. Har man investerat i guld så behöver man inte ligga sömnlös ifall det skulle falla något efter att man gjort ett inköp. Ytterligare nedgångar är endast utmärkta lägen att öka innehavet. I slutet av bullmarkanden för silver & guld tror von Greyerz att guld kommer att står i runt 10.000 us dollar i dagens penningvärde/köpkraft. Dock kommer det pennigvärdet/köpkraften att motsvaras av ett betydligt större belopp (100.000, 1.000.000 us dollar?) i fiat-valuta helt beroende på hur mycket nya pengar som skapats.
En bra beskrivning av Egon von Greyerz karriär finns på målsidan för radiointervjun.
Intervjun publicerades för första gången den 2 Januari 2012.