Quantitative easing 3, QE 3 Federal reserves organisation består formellt av två olika beslutsfattande organ:
– The Board of Governors (BOG) som beslutar om reporäntan och de anslutna bankernas reservkrav (hur stor andel av utlånat kapital som de måste ha i reserv i form av eget kapital).
– Federal Open Market Committee (FOMC), kommittén som formellt beslutar om så kallade open market operations, i princip Federal Reserves balansräkning; vilka tillgångar de köper och säljer. Exempelvis köp av amerikanska statsskuldspapper eller sub-prime lån förpackat i olika former. Efter finanskrisens briserande har dessa åtgärder; att köpa upp ruttna tillgångar ifrån marknaden och på så sett artificiellt sanera och hålla uppe marknaden tilltagit massivt i omfattning och därmed blivit döpta till den kanske mer bekanta benämningen quantitative easing, kvantitativa lättnader.
Peter Schiff noterar att Federal Reserve i veckan i princip bekräftade att quantitative easing 3, QE 3, är på ingående och lyfter fram de två uttalanden ifrån Federal Reserve:
Minutes of the Federal Open Market Committee July 31–August 1, 2012 Sidan 8, 5:e stycket: ”Many members judged that additional monetary accommodation would likely be warranted fairly soon unless incoming information pointed to a substantial and sustainable strengthening in the pace of the economic recovery.”
Den 24 augusti 2012 blev det även känt att Ben Bernanke (styrelseordförande i både BOG & FOMC) skrivit ett brev till House Oversight Committees ordförande, republikanen Darrell Issa. Där Bernanke bland annat skrev: ”There is scope for further action by the Federal Reserve to ease financial conditions and strengthen the recovery,”
Enligt Peter Schiff tyder detta på att QE 3 nu är nära förestående, antagligen före det förestående amerikanska presidentvalet för att ge en illusion av ett bättre ekonomsikt klimat och återhämtning. Detta kommer att leda till att dollarn försvagas ytterligare och att priset på silver och guld mätt i fiat-valutan, dollarn, kommer att stiga.
Guldstandard och republikaner Peter Schiff tar även upp att republikanerna kommer att hålla sitt nationella konvent i nästa vecka och att de då ska ta ställning till ifall de vill ta med upprättandet av en kommitté för att utreda en eventuell återgång till en guldstandard för dollarn i valplattformen. Peter Schiff noterar dock att även om en sådan kommitté blir en del av valplattformen och republikanerna skulle vinna valet så behöver det inte innebära att det införs en guldstandard. Liknande kommittéer har tillsats ett flertal gånger sedan avskaffandet av Bretton Woodssystemet utan att resultera i någon återgång till en guldstandard. Vilket enligt Schiff beror på att majoriteten av kommittéerna utgjorts av politiker som aktivt sökt sig till kommittéerna av sitt starka egenintresse och profiterande i fiat-valuta systemets fortsatta bevarande och att utgången av kommittéernas ”arbete” därför varit given på förhand. Dessutom resulterar en sådan kommitté enbart i ett icke ett bindande betänkande som sedan måste stötas och blötas av politikerna. Ett positivt betänkande till förmån för en guldstandard kommer ändå inte att leda till någon politiskt förändring av dagens amerikanska politiker; då de vill fortsätta med sina budgetunderskott. Istället är det mer en flirt med de potentiella liberal-konservatoriska republikanska väljarna som funderar på att inte rösta eftersom att de tycker att det republikanska partiet är på väg åt helt fel håll och vill se förändringar åt motsatt håll.
Peter Schiff framför mycket riktigt att det inte kommer att ske en återgång till guldstandarden för att politikerna vill det, utan för att politikerna till slut inte kommer att ha något val när allmänheten kräver det.
Peter Schiff tar även upp ett flertal andra intressanta saker och ekonomiska resonemang.
Minnesvärda citat: Peter Schiff om Federal reserves styrränta: ”We can’t set interest rates the same way the soviet union used to set the price of bread, but that’s exactly what we do.”
Peter Schiff om Fiat-valuta: ”The Politicians have a lot more fun without being on a gold standard because they can be santa clause: now they can promise something for nothing, they can keep on running deficits, the fed can keep on monetizing, we can keep on printing money we can keep on creating inflation. But eventually the whole thing is going to collapse and we need to go back to sound money, we need to go back to a gold standard.”
Videon spelades in den 24 augusti 2012 och publicerades för första gången den 25 augusti 2012.
Uppdaterat 2012-08-28: Ron Paul intervjuad på CNBC om det kommande republikanska konventet och kommittén för granskning av en eventuell återgång till en guldstandard för dollarn, fiat-valuta, federal reserve och qe3:
James Turk intervjuar John Embry (18 Maj 2012) om den senaste tidens volatilitet i marknadspriset för silver och guld, bullmarknaden för metallerna i allmänhet samt fiat-valutorna och dess oundvikliga undergång. När John Embry pratar om guld i videon så avser han i applicerbara fall även silver. Eftersom att det historiska förhållandet mellan guld/silver inte är i historisk jämvikt, silver historiskt sett är kraftigt undervärderat i förhållande till guld, så finns det ifall man utgår ifrån att guld inte är övervärderat och att förhållandet återvänder till den historiska normen eller i alla fall till förhållandet av den kända förekomsten av guld/silver i jorden; en betydligt större möjlighet till att silver kommer att stiga mer i värde relativt guld.
John Embry anser att både silver- och guld för tillfället är kraftigt översålda och att botten för de båda metallerna just nu testats (18 Maj 2012); det finns en stor uppsida med begränsad risk i silver och guld.
James Turk och John Embry har inte mycket till övers för de etablerade medierna ”gammelmedia”. Deras ständigt skiftande inställningar till ekonomin- och investeringsobjekt för att ständigt skapa ”nyheter” fast det fundamentala inte har förändrats i motsatt riktning är en starkt bidragande orsak till det kortsiktigt skiftande senitmentet och riktningarna i finansmarknaderna. De har en tendens att fokusera på träden och ser inte skogen för alla träd och saknar därför ofta ett långsiktigt fundamentalt perspektiv som inte passar in i att ständigt ha ”sensationsnyheter”. Något som välkomnas och späs på av de finansiella instituten som lever på just volatiliteten och avslut. Desto större volatilitet; desto mer pengar kan de potentiellt tjäna. Prisfallen späs på ytterligare av högt belånade investerare som investerat via derivat och olika former av papperssilver som antingen pro-aktivt avyttrar sina positioner eller slutligen tvångslikvideras; gör prisfallen ännu kraftigare.
John Embry är förvånad av hur många som låter sig influeras psykologiskt av media och fallande priser. Media som den senaste tiden gett en bild av att guld i rådande ekonomiska klimat skulle vara en särskilt riksfylld investeringskategori (risk-off, risk-on), efter att de tolkat ett framträdande av Ben Bernanke som om att QE3 inte skulle bli av i den nära framtiden och att det därför inte skulle finnas något stöd för ytterligare prisuppgångar i silver och guld; utan nedgång. John Embry anser marknaden tillfälligtvis tappat fokus ifrån nyheter som egentligen är positiva för silver och guld (exempelvis fördjupad eurokris) och att marknaden därför agerat contra-intuitivt. Även om man skulle anse att silver och framförallt guld var tillfälligt överköpta så har de senaste prisfallen, enligt hans mening, varit kraftigt överdrivna. En investerare i de monetära metallerna guld och silver som förstår sig på det fundamentala borde egentligen öka sitt innehav vid dessa utmärkta köptillfällen och inte låta sig påverkas av dagens medianycker.
Samtidigt har Ben Bernanke alltid framhållit, att behövs QE3, så kommer QE3. Bernanke har sagt att man alltid kan avvärja deflation genom att trycka pengar och i värsta fall så kan man även kasta pengar ifrån helikoptrar för att stimulera ekonomin (devalvera valutan). Embry menar, skämtsamt, att det var Bernankes huvudkvalifikation till att få bli federal reserves ordförande.
Det är inte bara OS-medaljer som ska delas ut i sommar. Med stundande valrörelse i USA och flera euroländer så är frågan är även vem som ska ta hem”guld”medaljen för största pengatryckare; federal reserves Ben Bernanke eller europeiska centralbankens Mario Draghi?
Embry gör klart att om man är negativt inställd till silver och guld så måste man, e´contrario, vara positivt inställd till fiat-valuta, ett resonemang som John Embry inte ser att något stöd för. Även om det i värsta fall finns en 50-100 us dollars nedsida i guld, så är uppsidan flera 1000-tals dollar per troy ounce. Att fiat-valutan dollarn skulle vara en säker placering är en villfarelse som kommer att visa sig inte bara vara dyrlärd, utan att vara den mest riskfyllda investeringen genom historien när bullmarknaden för silver och guld väl är över. Vid den slutgiltiga undergången för fiat-valutan som monetärt koncept så måste någon sitta på dessa svarte petter tillgångar: Vem vill äga amerikanska statsskuldsobligationer om man tittar på de ständigt ökande underskotten, räntan, inflationen?
När Embry hör folk säga att det är dags att sälja guld och silver, frågar han sig vad man då ska investera i istället? Börsnoterade bolag? Statsobligationer (den största bubblan någonsin)?
Ingen politiker eller tjänsteman vill ta ansvar för att reda upp situationen. Utan istället handlar allt om att skjuta problemen på framtiden; så pass länge och mycket som möjligt. Men till slut kommer även verkligheten ikapp. Det mest troliga scenariot är hyperinflation. Jim Sinclairs uttryck ”QE till infinity” är mycket träffande för hur framtiden ser ut. Embry ser inte att den europeiska monetära unionen är hållbar och att periferia länder måste lämna samarbetet om den i övrigt ska ha någon långsiktighet. Eftersom att ingen politiker vill ta ansvar för den oundvikliga splittringen av unionen så kommer kaos uppstå. Ett kaos som de då bara kan kontrolleras genom mer pengatryckande för att lugna de värst drabbade. USA:s situation är enligt Embry värre än europas eftersom att den amerikanska grundläggande ekonomin är så pass mycket ur fas med världsekonomin gällande konkurrenskraft och sysselsättningskapacitet. (Då man förlitat sig på dollarn som reservvaluta och att låna pengar av kineserna (via statsskuldsobligationer för att köpa deras varor och på så sätt exportera inflation) har man demonterat sin inhemska sysselsättning inom stora delar av varuproduktionen.
James Turk gör en liknelse mellan den amerikanska (great depression) depressionen på 30-talet och Greklands situation idag.
James Turk och John Embry delar uppfattningen att höjningar av reporäntorna skulle innebära en kollaps av hela det finansiella systemet. Enbart orealiserade förluster inom derivathandel utgör en tickande atombom. Utstående derivat uppgår till 10-20 gånger världens bruttonationalprodukter. De ser JP Morgans kreditförlust i derivat på 2-3 miljarder us dollar som toppen på ett isberg på vad som väntas komma upp för allmän beskådan av gömda orealiserade förluster ifrån de finansiella institutens balansräkningar.
I slutet av bullmarknaden så ser John Embry framför sig en massiv flykt, inte bara ifrån ifrån fiat-valuta utan även ifrån pappersguld och papperssilver till fysiskt silver och guld. Embry uppskattar att för varje 100 us dollar i pappersguld så finns det cirka 1 us dollar av riktigt guld. De som köpt papperssilver och pappersguld har inte köpt en säkrare tillgång än motparten. När dessa investerare väl inser detta; finns det en massiv mängd fiat-valuta som ska in i den trånga marknaden för fysiskt guld och silver.
John Embry och James Turk delar uppfattningen att den nuvarande bullmarknaden kommer att sluta med att silver och guld helt eller delvis blir en del av den monetära definitionen. Samtidigt påpekar James Turk att är det något som politikerna inte kommer att vilja gå med på frivilligt; att inte längre kunna trycka pengar ur tomma intet och beskatta hela den monetära basen. Utan att det är något som enbart kommer att ske när det inte längre finns något annat alternativ.
I slutet av året ser John Embry ett guldpris på runt 2000 us dollar per troy ounce guld. Det krävs inte att särskilt mycket fiat-valuta strömmar in i fysiskt guld för att priset ska sticka iväg uppåt, påpekar Embry. Om vi behåller det nuvarande förhållandet guld/silver på 56 innebär det 35 us dollar silver per troy ounce.
Videon spelades in den 18 Maj 2012 och publicerades för första gången den 20 Maj 2012.
Den senaste veckan har Sveriges Television producerat en rad olika inslag om gulduppköpare som främst är verksamma på internet, även om man kan hävda att det även förekom en riktig gulduppkörare i ett reportage (se vilket företag längre ned). Även om guld och silver befinner sig i en tydlig bullmarknad och slutet på den ännu inte är i sikte så råder ingen som helst tvekan om att det är köparens marknad som råder för dessa gulduppköpare. Anledningen till det är mycket enkel:
– Vi har just nu i Sverige en växande åldrande befolkning, eller rättare sagt babyboomers som når pensionsåldern, som när de köpte sina smycken gjorde det till betydligt lägre nominella belopp än vad som betalas bara för guldinnehållet idag. Den äldre generationen spenderade också generellt sett mer av sin disponibla inkomst på smycken i guld än vad den nuvarande gör som hittat andra former för att visa uppskattning genom ett skänka bort diverse elektronik och annat som har kommit att konkurrera om den disponibla inkomsten. Smycken som skänks bort idag innehåller generellt sett en mindre mängd rent guld eller är till och med pläterade (endast ett tunt ytterlager med guld appliceras ovanpå en oädel metalllegering), det är bling bling, ytan, som räknas och innehållet är inte längre lika viktigt. Silversmycken håller fortfarande samma silverinnehåll eftersom att silver fortfarande är billigt relativt guld och har blivit alltmer populärare eftersom att de är betydligt billigare än motsvarande smycke i guld. Den äldre generationen kan helt enkelt sägas ha mer guld i form av begagnade smycken än efterkommande generationer.
– De flesta i den breda allmänheten, äldre människor inkluderat, får ändå sägas vara helt bländade av guldets nominella värderingar i fiat-valuta (us dollar per troy ounce guld) utan någon som helst förståelse för att ett historiskt nominellt högt pris i fiat-valuta inte säger någonting alls om guldet är över- eller undervärderat i relation till andra tillgångar eller i relation till fiat-valutan, eftersom att fiat-valutan ständigt skapas ur det tomma intet så finns det finns ingen fysisk gräns för hur mycket fiat-valuta som kan skapas. Den nuvarande prisnivå för guld i fiat-valuta är i huvudsak en funktion av att mer fiat-valuta har skapats än guld tillkommit genom gruvproduktion, därtill kan man även säga att ökningen av utstående valuta ännu inte diskonterats fullt ut, vare sig i priset för guld eller silver. I de generella mediekonglomeraten förmedlas inte heller någon annan bild, än att guldet skulle vara övervärderat, genom att man löpande kör artiklar med ”Guldpriset når nya rekordnivåer.” utan att ens försöka förklara varför priset för guld i fiat-valuta över tid ständigt stiger. När de egentligen skulle ha skrivit: ”Centralbankernas rekordlåga styrräntor (pris på pengar) understigande den reella inflationen och accelererandet av skapandet av pengar genom fractional reserve banking tar fiat-valutans köpkraft till nya rekordlåga nivåer.” Det är därför inte alls konstigt att många säljer sitt guld, i tron om att ”guldbubblan” kan spricka vilken dag som helst och att det är bäst att ta vinsten nu. När de egentligen, såvida de inte tänkt spendera pengarna på konsumtion, i rådande ekonomiska miljö, bör investera i fysiskt investeringsguld eller silver ifall de vill bevara sin köpkraft ifrån förvärvad inkomst till en relativt liten risk jämfört med andra investeringar. Ett väldigt enkelt sätt att klargöra detta är följande tankeexempel: Hade de inte köpt smycken utan lagt den mängd fiat-valutan som det skulle ha kostat att köpa de smycken som de faktiskt köpt i smyckesskrinet och sedan jämför köpkraften mellan de två alternativen idag, så står den ekonomiska effekten av fiat-valutans ständigt minskade köpkraft helt klart, även om smyckena idag i vissa fall klassas som skrotguld och det arbete som gått till att utforma smyckena i guld inte åsätts något som helst värde, utan endast guldets smältvärde används som beräkningsgrund. Dessutom har smyckena utöver detta säkerligen skänkt både bäraren och andra mycket glädje under sin livstid.
– En funktion av att man blir äldre är även att man upphör med sin yrkesverksamhet och går i pension. Då upptäcker de flesta förr eller senare att pensionen inte blev så guldkantad som de hade föreställt sig. När de var mitt upp sina arbetskarriärer så tyckte de nog att pensionen verkar blir rätt så bra och att det inte finns någon anledning att oro sig över sin framtida försörjning för den önskade livsstilen. Vad många inte tänker på är att en nominell pensionsberäkning i fiat-valuta säger absolut ingenting om vad man väl, den dagen man går i pension, kommer att kunna köpa för pengarna, det vill säga fiat-valutans framtida köpkraft. Så länge inte politikerna i västvärlden sansar sig med fiat-valuta experimentet så kommer det bli ännu värre i framtiden, för yngre och kommande generationerna. Sett ur det perspektivet så har de äldre det idag relativt bra. Men naturligtvis så har de nog ett behov att att avyttra guldsmycken som de inte längre använder för att ekonomiskt kunna konsumera det som de kan och vill under livets ”gyllene år”, vilket med tanke på att ingen lever för alltid ändå måste sägas vara ett helt riktigt beslut.
Inslagen nedan är ordnande i den följd som de publicerats, även en soffsession ifrån Gomorron Sverige med Jan Ribbhagen, känd ifrån bland annat Antikrundan, finns med.
SMS Guld köpte på en uppköpsturné guld av Kerstin Gregersen men betalningen för hennes guld skedde inte direkt som utlovat. Först efter flera kontakter med företaget, en polisanmälan och artikel i lokalpressen dök pengarna upp på bankontot, 3 veckor försenade. Kanske inte det bästa senariot ifall man är i behov av ett snabbt likviditetstillskott eller vill köpa investeringsguld eller investeringssilver för pengarna. Tillhörande artikel 1, tillhörande artikel 2. SMS Guld svarar på kritiken: SMS Guld
Maria Johansson på konsumentverket berättar att under 2012 har konsumentverket hittills fått lika många anmälningar emot gulduppköpare som under 2010 och 2011 tillsammans.
Tre klagomål återkommer:
1) Konsumenter har inte fått pengar inom den tid som utlovats.
2) Det dyker upp dolda avgifter som konsumenten inte upplever att man informerats om.
3) Kampanjpriser, där det är oklart under vilka förutsättningar man kan ta del av erbjudandet.
Inslaget publicerades 2012-05-08, tillhörande artikel.
I Gomorron Sveriges direktsändning säger Jan Ribbhangen att det alltid är en risk att köpa in guld. Man försöker köpa så mycket som möjligt från sin egen kundkrets. Han säger sig inte märka av själva ”lurandet” så mycket. Däremot hamnar stulet gods mycket enklare ute i handeln. Det är inte ens säkert att man får sälja när man kommer till en guldhandlare utan måste verkligen vara seriös, säger Jan Ribbhagen. (Underförstått att näthandlarna, i alla fall vissa av dem, verkar vara mindre nogräknade med vilket guld de köper och ifrån vem, i alla fall drog Micke Leijnegard den slutsatsen.)
Inslaget publicerades 2012-05-09.
Jannice Junerud fick inte betalt direkt som utlovats, utan först efter att ha skällt ut företagets representant på telefon så dök pengarna upp två veckor efter att affären genomfördes. Det framgår dock inte vilket företag det var som köpte Jannices guld i inslaget. I inslaget förekommet även Guldpengar som visserligen har ångerrätt men verkar ha stora problem med att tillämpa den i praktiken, vilket förklaras mer ingående i nästkommande inslag.
Inslaget publicerades 2012-05-09, tillhörande artikel.
SVT testar ångerrätten, möjligheten att kunna ångra sig genom att betala tillbaka erhållen likvid och få tillbaka guldet en viss tid efter försäljningen. Enligt reportaget verkar StureGuld inte tillämpa sin avtalade returrätt i deras avtal som de själva helt ensidigt upprättat. Efter granskningen gjorde StureGuld en pudel genom att ”införa” en 5 dagars ångerrätt. Frågan är om de väljer att tillämpa den i framtiden? Eller om man får svaret ifrån StureGuld:s VD Joacim Nord: ”Ja, det går inte, tyvärr, när pengarna redan är utbetalda då är den transaktion, asså, då är redan den transaktionen iväg.” Tillhörande artikel.
Guldpengar tillämpade visserligen delvis sin ångerrätt genom att ge kunden instruktioner om hur denna kunde betala tillbaka pengarna, men något guld fick kunden inte tillbaka. Guldet var nämligen sålt och nedsmält. Efter förfrågningar vi e-mail och telefon till Guldpengars kundtjänst som flera gånger lovat att återkomma med besked, utan att någonsin återkomma. Så reddes det hela ut först efter 4 månader när SVT besökte Guldpengar för att intervjua VD:n om saken. Tillhörande artikel.
Guldpengar svarar på kritiken:
”Reportage 1 om ångerrätten Reportaget visar på stora brister hos oss själva. I det fallet skickade kunden in sitt guld och ångrade sig en vecka efter att ångertiden gått ut. Vår kundtjänst accepterade ångrandet av guldförsäljningen och betalade tillbaka hela beloppet. Efter 5 dagar fick vi tillbaka pengarna från kunden som ville ha tillbaka sitt guld och det var då våra rutiner brast. Kunden hörde av sig till oss och vi skickade varken tillbaka guldet eller pengarna. Vi har inga bortförklaringar för det inträffade, det är vårt fel i hanteringen och vi ber om ursäkt för det som inträffat. Kunden har nu självklart fått pengar för sitt guld och en kompensation. I dagsläget har vi infört 5 dagars returrätt.”
Tredjen meningen i citat ovan måste vara en felskrivning, annars skulle kundtjänsten ha betalat 2 gånger för guldet och det har de säkerligen inte gjort.
Inslaget publicerades 2012-05-09, tillhörande artikel.
Ett av dom guldföretag som just nu marknadsför sig i Sverige redovisar inga riktpriser alls för hur mycket de betalar för guld på sin hemsida utav den enkla anledningen att de betalar priser långt understigande konkurrenternas. Ingen skulle vara så dum att ens skicka in sitt guld till dem om priset framgick på hemsidan. I ett fall var kundens guld värt 14 000 svenska kronor men GuldKit/Postal Gold erbjöd bara en femtedel av värdet. Företaget ger sken av nöjda kunder genom inköpta protfolio bilder och så även på personalen. Det framgår inga namn eller kontaktuppgifter på hemsidan annat än, ingen vill bli förknippad med det skojarföretaget.
Här ringer alla varningsklockor GuldKit/Postal Gold är ena riktiga gulduppkörare med en affärsidé att vilseleda och köra upp sina kunder genom att utnyttja deras lättsinne och okunskap. Undvik dem till varje pris. Även engelska BBC har gjort en likande granskning av företaget där resultatet var det samma; oskäligt låga priser. De har även varit föremål för utredning av engelska motsvarigheten till konkurrensverket, Office of Fair Trading: länk 1, länk 2, länk 3, länk 3 som till viss del har samma uppgifter som det svenska konsumentverket. I utredningen förekommer även andra bolag, som inte riktat sig särskilt till den svenska marknaden. Tänk på att GuldKit/Postal Gold säkerligen kommer att byta namn på sin sida när de kört upp så många kunder att de blivit ökända och ingen längre låter sig luras av deras affärsmetoder. De juridiska personerna som driver verksamheten är Sigma Response Trading LP Inc och komplementären Sigma Response Services Limited med säte i 81 Rivington Street, London, EC2A 3AY samt komplementären Sigma Response Management Limited . De har en leveransadress hos 3P Logistic AB, Verkstadsgatan 5, 69150 Karlskoga. De kan komma att starta upp nya juridiska personer som driver nya sajter och på så sätt fortsätta att köra upp folk. Se alltså upp och skicka aldrig iväg ditt guld till dessa skojare.
SVT:s Värmlandsnytt gör en liten undersökning av prisskillnaden mellan 3 fysiska guldbutiker som även köper upp guld och en internet och turné gulduppköpare. Inslaget publicerades 2012-05-10.
Resultatet: Guld & Silverdesign i Karlstad AB erbjöd 180 kr per gram 18k guld. Totalt: 49,5 g x 180 kr = 8910 kr.
GuldTillPengar (som numera marknadsför sig under firmanamnet GuldAdam) juridisk person GuldTillPengar Sverige AB erbjöd 150 kr per gram 18k guld och värderade samma guld till 7429 kr. 7429/150 = 49,53 gram.
Åslunds Ur & Guld AB i Kil erbjöd 130 kr per gram 18k och värderade samma guld till 6422 kr. 6422 kr/ 130 kr = 49,4 gram.
Westerlunds Guld i Karlstad erbjöd 170 kr per gram 18k guld och värdade samma mängd guld till 8381 kr. 8381 kr/170 kr = 49,3 gram.
För exakt samma guld erbjöds alltså alltifrån det lägsta erbjudandet 130 kr per gram, totalt 6422 kr, till det högsta erbjudandet 180 kr per gram, totalt 8910 kr. En nominell prisskillnad på hela 50 kr per gram, totalt 2488 kr eller avrundat en prisskillnad på 39 procent. Det lönar sig alltså att läsa på innan man går till en fysisk guldaffär för att veta vad som är ett rimligt pris per gram och tacka nej till för låga priser. Blir ni erbjudna ett för lågt pris i butik, säg till personalen vad ni tycker är rimligt och erbjud dem att köpa guldet till det priset, en tumregel i de flesta affärer är ta aldrig första priset. Samma dag som jämförelsen gjordes var marknadspriset på guld teoretisk nedräknat ifrån rent guld till 18k guld 275 kr per gram 18k guld. På det lägsta priset skiljer det då 275 kr – 130 kr = 145 kr per gram 18k, totalt 145 kr x 49,4 gram = 7163 kr, eller 112 procent gentemot marknadspriset för guld. På det högsta priset skiljer det 275 kr – 180 kr = 95 kr per gram 18k guld, totalt 95 kr x 49,5 gram = 4703 kr eller 53 procent gentemot marknadspriset för guld. Ett utmärkt argument vid en prisförhandling är att visa att man är insatt och medveten om marknadspriset och kan se skillnaden och ifrågasätta dess rimlighet när man säljer skrotguldet. En viss prisskillnad är naturligtvis rimlig för omkostnader som ska rymmas inom skillnaden mellan uppköpspriset och det aktuella marknadpriset för guld. Exempelvis för uppköparens omkostnader, vinst för uppköparen, vidareförsäljning till en förädlare som gör om guldet antingen till 18k i en för en guldsmed arbetsbar form eller rening av det till rent guld, omkostnader och vinst för denna och sedan en försäljning av det till en guldsmed eller i from av investeringsprodukter till återförsäljare, omkostnader och vinst för dessa när de slutligen säljer guldet. Dessutom finns det även en viss risk att guldpriset kan falla innan guldet passerat hela cykeln och nått en ny kund, även om det motsatta även kan vara fallet. Det ingår alltså även en höjd emot fallande priser i prisskillnaden.
I reportaget skildras en beskrivning av det korrekta sättet för gulduppköpare att dels göra seriositetsbedömning av säljaren i butiken och även redovisa köpet av guldet till polisen för kontroll emot stöldregistret. Inslaget publicerades 2012-05-10.
Marita Bulér Essén i Karlstad sålde ett guldarmband till Guldpengar som på sin hemsida uppgav ett riktpris på 256 kr per gram för 18k skrotguld. Men när hon väl skickat iväg sitt guld fick hon inte i närheten det pris som företaget hade gett sken av. Guldpengar tar nämligen ut en värderingsavgift på 29 kr per gram, vilket innebär att de egentligen bara har ett riktpris på 227 kr per gram 18k guld. Något som vore betydligt ärligare att ange direkt inbakat i riktpriset istället för att ge sken av att de betalar mer för hennes guld än vad de egentligen gör genom att gömma undan det verkliga lägre riktpriset i form av en värderingskostnad. Guldpengar måste ju alltid värdera guldet för att överhuvudtaget kunna erbjuda ett pris och köpa det, därför vore det ärligare att ha detta inbakat i sina riktpriser direkt. Syftet med att ange ett riktpris och sedan göra ett avdrag är ju endast att ge sken av att betala ett högre pris än vad man egentligen gör. De flesta kunder räknar med att anger man ett riktpris, så är det priset representativt för vad man kan få givet förhållandet till marknadspriset för guld den aktuella dagen som Guldpengar värderar guldet.
Sedan kan man även fråga sig om det är affärsmässigt motiverat att överhuvudtaget basera en värderingsavgift på guldets vikt. Det är i regel inte svårare, tar större tidsåtgång eller pappersarbete att korrekt värdera 100g, 50g eller 15 g guld skrotguld. Det vore därför betydligt lämpligare och affärsetiskt med en fast värderingsavgift, men naturligtvis finns det mer pengar att tjäna på detta sätt genom att lägga en större ”värderingskostnad” på kunder som skickar in en större mängd guld, där finns det ju mer att ta av utan att kunden känner att det blir oskäligt mycket i relation till det nominella belopp som denna får för guldet. Dessutom tjänar Guldpengar mer, nominellt sett, eftersom att deras vinstmarginal multipliceras med en större mängd guld. Ställer man dessutom detta i relation till det arbete och den schablonkostnad för interna och externa tjänster som krävs för att genomföra varje enskild transaktion med varje enskild kund så framstår deras värderingsavgift som inget annat än en tilläggs vinstmarginal. Oseriösa affärsmetoder och villkor är vad det är.
Inte nog med detta eftersom att Marita inte skickat in guldet samma dag som hon erhöll guldpaketet så fick hon inte ersättning för guldet enligt ”snabbhetsprisnivån” utan ordinarie prisnivå.
Marita hade enligt sin egen vägning skickat in 35 gram 18k guld och förväntade sig därför att få betalt någonstans i en rimlig närhet av:
35 x 256 kr = 8960 kr
– ”Värderingsavgiften” 35 x 29 kr (1015 kr)
= 7945 kr borde hon då ha fått utbetalt om marknadspriset för guldet varit oförändrad.
Istället fick hon bara 5864 kr utbetalt till sitt bankkonto, det saknas då 2081 kr. Krasst sett kan man säga att hon bara fick betalt för 25,83 gram guld (5864 kr/227kr) om man utgår ifrån det pris som hon hade fått intrycket att att hon skulle få.
”Marita Burlén Essén har försökt ringa till Guldpengar.se men inte fått någon kontakt. Nu tänker hon anmäla företaget till Konsumentombudsmannen och där finns redan sex anmälningar mot företaget.”
”Efter att Värmlandsnytt till slut får kontakt med kundtjänst, så utlovas att man ska titta på ärendet.” Källa ovan citerad text.
Guldpengar svarar på kritiken:
”Reportage 2 om guldpriset som betalades ut som SVT skrev ”lurad av guldpengar” Kunden hade fått ordinariepriset och inte snabbhetspriset och därför fått en lägre värdering. Dessutom enligt reportaget vägde hennes föremål 35 gram men enligt våra certifierade vågar vägde guldföremålet 34.1 gram. Vi har pratat med henne på fredagen innan reportaget och snabbhetspriset ska numera vara betalt. Likaså är vi tydliga på vår hemsida om värderingsavgiften. Det pris som kunden alltså fick ut tillslut var 6853 kronor vilket motsvarar ett guldpris på 201 kronor/gram för 18 karat.”
Korrigeringen för vikten kan vara rimlig och riktig och sägas ligga inom det intervall som kan tänkas vara rimligt, brev och köksvågar för hemmabruk är inte så exakta som kontrollerade och certifierade precisionsvågar.
Ifall det kommer fler inslag ifrån SVT så kommer detta inlägg att uppdateras med de inslagen och kommentarer, detta får bli ett samlingsinlägg för relaterande information, det blir då alltså inget nytt separat inlägg; så om detta var intressant så får ni hålla koll på detta inlägg de kommande veckorna. Det kommer även att komma lite mer intressant information av dessa företag och vad man bör tänka på och hur man bör gå tillväga om man vill sälja skrotguld till dessa företag. Denna information kommer att sammanställas så småningom i mån av tid.
Har ni egna erfarenheter av gulduppköpare (bra, neutrala eller dåliga) eller länkar till andra granskningar av dem så skriva gärna en kommentar på inlägget. Ni kan även lämna information direkt till SVT för deras fortsatta granskning av denna bransch, bakgrund, direktlänk till tipsformuläret.
Mike Maloney bjuder på en teknisk analys av guld och silvers prisutveckling där han utifrån guldprisets 200 dagars löpande genomsnitt (200 day moving average) sedan år 2001 redogör för en tydlig pristrend. Mike observerar att sedan mitten av 2003 kan 7 tillfällen tydligt observeras där guldpriset fallande har tangerat 200 day moving average eller strax under det. När guldpriset sedan gått över 200 day moving average igen, så har guldpriset hittills aldrig gått under det priset igen. Mike menar alltså att man på detta sätt kan förutse periodiska bottnar i guldpriset som då indikerar utmärkta köptillfällen. Med stöd av detta kan man även titta på silvers prisutveckling.
Sedan visar Mike en graf med guldets prisutveckling sedan slutet av 2008, där det varit 6 stödpunkter på trendlinjen. Mike menar att de indikerar ett stöd för guldpriset som det bara tillfälligtvis kan falla under.
Triangeltrendlinjen som Mike visar i graf 3 är guldpriset redan nere under (1690 us dollar per troy ounce) i skrivande stund står guldet i 1588 us dollar per troy ounce. Vilket enligt Mikes resonemang skulle innebära att det snart kan komma ett kraftigt utbrott uppåt.
I graf 4 visar Mike en head and shoulder. Ifall guldet bryter nacklinjen innebär en invertering av head an shouldern 2100 us dollar per troy ounce guld.
Graf 5 visar att silver har samma mönster med head and shoulder som guld just nu. Mike menar att om silverpriset bryter nacklinjen på 36 dollar så kommer 44 dollar silver relativt kort därefter och sedan antagligen en rekyl som kan bilda ytterligare en head and shoulder, en brytning av nacklinjen på en teoretisk sådan head and shoulder skulle innebära en snabb prisutveckling till 60 – 65 us dollar silver, dubbelt så högt silverpris som idag. Men om priset fortsätter falla finns ett stöd vid 27 dollar och sedan en mycket stark botten vid 21 us dollar.
Observera att vi på den första grafen har en period i slutet av 2008 som visserligen är relativt kort men där guldpriset gick en bra bit under trendlinjen. Detta kan man dock se som ett trendbrott, om vi tittar på grafen 2 där Mike drar en ny linje utifrån en ännu brantare pristrend med början på den tidigare avvikande tangeringen under 200 day moving average. Guld och silverpriset har nu fallit ytterligare sedan videon släpptes. Och om Mike ska få rätt och tidigare pristrend ska upprepa sig bör priset tämligen snabbt vända uppåt.
Två saker ska sägas om teknisk analys: 1. Det ska endast användas i kombination med fundamental analys. Fundamental analys är ”rena fakta” om marknaden och prisdrivare. Exempelvis årlig utvinning av silver, årlig konsumtion av silver, förväntad förändring av det nyss nämnda, årlig försäljning av silver, fiat-valutans inverkan på prisbilden genom ett artificiellt lågt pris på valuta och expansionen av utstående fiat-valuta och inte minst den politiska viljan och inriktiningen o.s.v. Annars är det som att spå kärlekslycka i kaffesump, inget annat än rena gissningar och önskningar. Det främsta syftet med en teknisk analys är att försöka hitta prisbottnar och pristoppar samt pristrender. Olika formationer indikerar test av bottnar och toppar och vissa mönster medför olika sannolikhet för vissa framtida prisrörelser.
2. En teknisk analys är baserad på historiska prisrörelser och det finns ingen garanti eller naturlag för att prismönstret inte kommer att ändras i framtiden.
Det fundamentala har inte förändrats, utan förvärrats
Ser vi däremot till fundamenta, så har ingenting förändrats utan snarare förvärrats. Västvärldens politiker löser sina negativa kassaflöden på grund av budgetunderskott genom nya lån. Precis som människor som medverkar i tv-programmet skuldfällan löser sina skulder genom att ta nya lån till ännu sämre villkor för att betala räntan på de gamla lånen, så skjuter politikerna problemet på framtiden och gör dem ännu värre. För att ekvationen tillfälligtvis ska gå ihop så skjuter man ner priset på valuta till artificiellt rekordlåga nivåer långt under den reella inflationen för att utstående lån inte ska haverera och nya lån som krävs för att uppehålla nominella tillväxt skapas.
Egentligen är teknisk analys tämligen ointressant i sammanhanget, när det fundamentala är så pass starkt. En sak som inte kan påpekas för ofta i sammanhanget är dock att det bästa sättet att köpa silver och guld är att köpa löpande istället för att köpa allt på en gång eller vid några enstaka tillfällen. På så sätt undviker man att köpa precis innan en korrektion och kan utnyttja tillfälliga prisfall till att få mer guld och silver för pengarna.
Videon publicerades för första gången den 1 Maj 2012.
Vem är Mike Maloney?
Efter alla röda siffror och brutna löften så tröttnade Mike på kapitalförvaltaren som hans familj hade betrott med familjeförmögenheten. Han bestämde sig därför för att själv förvalta familjeförmögenheten och började därför att studera marknadens investeringsmöjligheter och ekonomiska teorier. Hans slutsats blev i korthet att marknaden inte är fri, utan bland annat är föremål för avsevärd artificiell påverkan ifrån centralbanker och politiker som i stort sett ända sedan andra världskriget tillämpat alltför lös, artificiell, penningpolitik. Även om marknaden, människor, under en avgränsad period låter sig manipuleras, så kommer den för eller senare att förlora förtroende för andra människor och politiker som avsevärt minskar köpkraften på deras ackumulerade besparingar. Även alla som producerar varor och tjänster kommer att förlora förtroendet för att sälja dessa emot något som skapas ur det tomma intet utan någon reell arbetsinsats. Marknaden genom människor kommer istället att söka bevara värdet av ackumulerat arbete i något som inte andra människor kan skapa ur det tomma intet. När det kommer till den uppgiften har människan genom historien utan tvekan inte funnit något lämpligare än silver & guld.
Personlig intervju med Mike Maloney om varför han själv satte sig in i marknaden:
Mike har författad en bok för den som vill lära sig mer om guld & silver och överlägger att investera i metallerna: Rich Dad’s Advisors: Guide to Investing In Gold and Silver: Protect Your Financial Future
Mike driver även ett mycket framgångsrik företag som säljer silver & guld. Framgången beror mycket på hans generösitet när det kommer till dela med sig av sina analyser av marknaden på ett pedagogiskt och lättförståeligt vis, något som han lägger ned mycket tid och energi på. Ni kan förvänta er fler informationsfilmer ifrån Mike i framtiden.
Mike har även insett att när det gäller investeringar så går allt i cykler. Just nu anser han att silver & guld är kraftigt undervärderade på lång sikt och att fiat-valutor för eller senare kommer att behöva ersättas av en ny monetär standard. När detta skett så kommer silver & guld tillslut att vara övervärderat relativt andra tillgångar och det kommer att vara dags att successivt omvandla silver & guld i andra tillgångar. Därför har han även ett annat företag där han diskuterar ekonomin i allmänhet och även andra tillgångar än silver & guld.
Mikes handelsföretag med silver, guld och andra ädelmetaller: http://goldsilver.com/
Mikes företag om ekonomin i allmänhet och även andra tillgångar än silver & guld: http://wealthcycles.com/
Peter Schiff pratar angående den amerikanska statens manipulation av den fria marknaden genom fiat-valuta, utbildningssytemet, bolånegaranterade lån och program.
En mycket intressant reflektion, är den angående de amerikanska bankernas stresstester som det även raporterats om i svensk media de senaste dagarna, men de skrev med största sannolikhet ingen reflektion kring:
Peter Schif (2:33 t.): “Under the stresstests, the assumption is that interest rates stay at 0, and that the 10 year treasury yield stays below 2 percent. Now why didn’t the fed ask the banks to run a stresstest on a return to “normal” interest rates? The reason is because all those banks would fail.”
Detta betyder att federal reserve kommer att vara tvungna att fortsätta att hålla den amerikanska centralbankens styrränta artificiellt låg. (Vissa inom federal resvere har till och med pratat om negativa räntor, att man ska får betalt för att låna, såsom ett sätt att ”sätta fart” på den amerikanska ekonomin). Hur löjligt låga nivåer på den amerikanska styrräntnan och kostnaden för att låna till kommande budgetunderskotten och ackumulerade underskott som valts behövs väl inte närmare kommenteras.
Alternativt kan federal reserve och den amerikanska regeringen komma med andra statliga interventioner om de vill undvika att de amerikanska bankerna inte faller som korthus om det skulle behöva/vlija höja räntan för att häjda den alltmer tilltagande inflationen, i en skenmanöver. En sådan intervention skulle nämligen innebära ett skapade av pengar eller ett förstörande av värde på den amerikanska statens tillgångssida och ökande åtagande på den ständigt ökande skuldsidan och på så sätt även bidra till inflation. Så länge de har som policy att lösa ut dålig risk och inte låta banker och andra ta ansvar för sina egna beslut, så är slutresultatet i rådande klimat; inflation. Hur man väljer att göra det har endast betydelse för hur länge man kan lura den breda allmänheten. Samtidigt råder det ingen som helst tvekan om att det är inflation som den amerikanska staten vill ha, i syfte av desermera den amerikanska överbelåningen, kunna fortsätta köpa riktiga reella tillgångar såsom olja och andra råvaror för värdelös fiat-valuta, dollarn, så länge som möjligt.
Videoupptagningen är gjord den 14 Mars 2012 under Atlantic Economy Summit, USA.
Ett ”rundabordetsamtal” som leds av Ted Ohashi med David Morgan och Jay Taylor. De diskuterar silver, guld, guldstandard, gruvbolag, budgetunderskott, fiat-valuta, inflation och deflation. Deltagarna presenterar sig själva i början av videon.
Lite minnesvärda citat ur videon:
Jay Taylor (19:42 t.): ”Dave mentioned that he doesn’t think the con game (fiat-money system) can go on forever and the reason I would agree with that, the reason I think he is right about that is beacause more and more people are finding out, in their real lives, every day, that it doesn’t work. It is not an academic exercise, the academicians are the last ones to get it. I like to say that the most disadvantaged poeple in understanding these markets are people form fancy instituitons woth PhD:s behind their names, because they have been trianed and programed to believe in, not the way that the world works, but the way somebody designed it to work, Keynes wants it to work.”
David Morgan (21:25 t.): ”……. don’t think of your wealth in terms of how many dollars does the silver convert to, how many dollars does this gold convert to. Ask yourself a very simple question: At the end of 2012, do I have more precious metal then I had in the beginning of 2012? By definition and troughout all off history you actually are wealthier, if you had more coins, than you were if you had less then the year before.”
David Morgan (22:25 t.): ”……. I think the best thing ……. is to start with coins, the lowest unit denomination possible. I mean if you saved enough to buy 100 oz. bars, for example, now you’ve got a one-off. In other words you’ve got to make one really good decision on when to sell that 100 oz. Whereas if you bought a hundred coins, it is the equivalent to that, you can sell one coin, ten coins, five coins, whatever, so that is what I like people to start with.”
Marc Faber är i veckan återigen i USA och naturligtvis så är han uppbokad för diverse intervjuer av amerikansk ekonomi- och finansmedia utav det enkla skälet att han är en riktig publikmagnet hos vanliga människor som förstår vad han säger och även inser träffsäkerheten i hans analyser av det finansiella läget, vilket vem som helst utan någon särskild ekonomisk skolning kan följa och förstå. Istället för att krångla till saker, i syfte att försöka förvränga verkligheten som allt för många sysslar med, så håller han sig till det väsentliga och den stora bilden som fortfarande utgörs av västvärldens ständigt ökande budgetunderskott och statsskulder som möjliggörs genom fiat-valuta. Fortfarande existerar det en total frånvaro av en genuin vilja hos det etablerade politiska etablissemanget att sluta med att spendera pengar som man inte har, eller i alla fall märkbart minska spenderandet av pengar man inte har.
När investerare börjar förstå korthuset med de amerikanska statsobligationerna nominerade i fiat-valuta, den reella inflationen (total valutamängd) som inte har några som helst begränsningar förutom politisk vilja samt andra regeringar av politiska och ekonomiska skäl inte längre känner sig tvingande eller kan köpa och fortsätta hålla andra länders (läs främst USA:s) skulder så kommer ”Greklandskrisen” att framstå som mindre än en droppe i havet. Det är bara en tidsfråga hur länge politikerna lyckas skjuta problemen på framtiden genom monetära och fiskala åtgärder, men en dag kommer hela det monetära fiat-valutasystemet och det där till hörande finansiella systemet att kollapsa. Marc tror att det bara handlar om ett par år innan förtroendet för de nuvarande fiat-valutasystemet helt är förbrukat. Eftersom att de ekonomiska problemen sedan USA frångick guldstandarden 1971 hela tiden har ackumulerats och skjutits på framtiden genom monetära och politiskt fiskala åtgärder kommer även den framtida krisen i statsskulder att bli större än tidigare kriser. Och en kollaps av fiat-valutan måste ändå vara den ultimata ekonomiska och finansiella krisen som kan tänkas uppstå av monetära och fiskala orsaker.
Frågan är vad man gör fram till dess för att skydda sig ekonomiskt?
Fabers enkla slutsats är att vill man bevara sin köpkraft så måste man diversifiera sig bort ifrån fiat-valuta.
Marc Fabers diversifikations tips just nu:
25% Guld/Silver
25% Valuta/Obligationer
25% Aktier
25% Fast egendom/även indirekt via aktier
Fabers analogi om bakfulla personer som fått sig en återställare är mycket träffande för det nuvarande ekonomiska tillståndet.
Hans tips i den sista videon att aktiemarknaden för tillfället är överköpt har redan delvis infriats genom att aktiemarknaderna märkbart fallit sedan intervjun den 5 Mars 2012.
Även om Marc inte tar upp quantitative easing 3, qe3, i intervjuerna ovan så har han inte ändrat ståndpunkt.
Om västvärlden hade haft en riktig monetär guld/silver-standard och en fri marknad så hade dessa problem aldrig kunnat uppstå. En sådan standard kommer vi nog inte se förrän västvärlden antingen förlorar sitt oljeberoende ifrån mellanöstern, så att vi inte längre har behov att betala för reella tillgångar med värdelösa FIAT-pengar eller när allmänheten genom marknaden kräver en monetär guld/silver-standard.
Vem är Marc Faber?
Marc Faber, född 28 februari 1946 i Zürich, är en schweizisk ekonom (av den österrikiska skolan), analytiker och författare med en mycket lång erfarenhet av världens finansiella marknader. Faber är inte rädd för göra sin mening hörd. Hans brutala ärlighet, att inte försköna tillståndet på de finansiella marknaderna och orsakerna därtill, har gjort honom till en välkänd profil i finansvärlden och gett honom det ökända smeknamnet Dr. Doom, även om han gärna bjuder på lite humor för att lätta upp stämningen. Marc Faber medverkar regelbundet i finans- och ekonomimedier över hela världen där han mycket generöst delar med sig av sina analyser och berättar om sina investeringar. För er som vill vara först med att ta del av Marc Fabers analyser så ger han löpande ut det egna nyhetsbrevet The Gloom Boom & Doom Report.
I veckan så har California Resource Investment Conference ägt rum i Californien USA. Innan konferensen började gav KITCO NEWS sina tittare möjligheten att rösta på vilken talares presentation som de önskade få filmad och sedan visad på deras videokanal. David Morgans presentation var den som flest tittare ville kunna se, säkert lika mycket för hans personlighet som för presentationens förväntande innehåll. I hans presentation framkommer egentligen ingenting nytt som David inte tidigare delat med sig av i sina frekventa mediaframträdanden. Däremot är det en kortfattad och koncis sammanfattning av vad David Morgan brukar framhålla och därför är presentationen mycket sevärd för er som inte följt David Morgan tidigare. I presentationen tar David översiktligt upp tillgång/efterfrågan på silver historiskt sett, produktion, konsumtion samt en del andra aspekter. Lite extra krydda bjuder han på i sista delen av presentation där han tar upp att silver är pengar och visar även en sammanställning ifrån Forbes Magazine om hur pass undervärderad silver historiskt sett är idag i us dollarns värde (köpkraft) som den hade 1998 samt ger hans förväntande prisutveckling för silver.
Intervjun publicerades för första gången den 15 Februari 2012.
Vad är KITCO? KITCO är ett kanadensiskt företag som handlar med ädelmetallerna silver och guld samt andra metaller såsom exempelvis koppar. KITCO NewsKITCO News Youtube är en mer eller mindre fristående avdelning inom företaget (som naturligtvis används som marknadsföringskanal för deras produkter och tjänster). KITO NEWS förmedlar mycket information om främst silver och guld ifrån olika personer sysselsätta inom silver och guldindustrin i form av löpande intervjuer och videofilmade presentationer med mycket tunga namn inom silver och guld industrin. De är mycket flitiga när det kommer till att bevaka konferenser speciellt på den nordamerikanska kontinenten.
För en gångs skull ett förvånansvärt kritiskt reportage ifrån (statstelevisionen) SVT:s Rapport den 30 Januari 2012 om Sveriges utlåning av 100 miljarder svenska kronor med en ränta på 0,1 % till IMF (internationella valutafonden) och dess vidare utlåning till krisländer som exempelvis Portugal, Italien, Irland, Grekland, Spanien (PIIGS). Vart IMF sedan väljer att skicka pengarna de lånar eller till vilka villkor har Sverige inget att säga till om. Men Grekland används som ett illustrativt exempel i inslaget.
Hur mycket är en miljard?
En (1) miljard är: 1 000 000 000 kr
Sverige har alltså lånat ut: 100 000 000 000 kr
Sverige har alltså lånat ut pengarna till IMF för en icke förhandlingsbar ränta på 0,1 procent som sedan exempelvis kan låna ut samma pengar till Grekland för exempelvis 3 % i ränta. Om någon privat aktör nu emot bättre vetande skulle vilja låna ut pengar till Grekland så skulle räntan exempelvis vara 30 % eller mer.
I inslaget försäkrar både statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg att utlåningen är riskfri och att pengarna med hög sannolikhet kommer att betalas tillbaka.
Efter att ha lånat ur 100 miljarder till 0,1 procents ränta ger statsminister Reinfeldt det svenska folket följande mycket lugnande besked gällande lånets säkerhet: ”Ja, dels så är ju villkoren, genom att ge den här kapacitetsmöjligheten till internationella valutafonden – säkerställa att man får marknadsmässigt betalt. Att man får sina pengar tillbaka – det vill säga – det är lån – och det är inte några gåvor. Och att det dessutom förknippas med mycket tuffa villkor gentemot det land som får lånen.”
Man måste inte vara tankeläsare för att förstå att Reinfeldt inte vet vad han pratar om och hoppas att journalisten inte heller har någon koll. Ett visst mått av ren lögn måste man även säga att det är med tanke på hans tidigare uttalande samma dag (den 30 Januari 2012) som det rapporteras om i media att: Grekland i realiteten är bankrutt och förväntar sig att kunna leva på lån från andra. Ja, mycket riktigt Fredrik, bland annat lån ifrån Sverige som du så frikostigt varit med om att skicka.
Sedan är det mycket riktigt att det ställs tuffa krav på länderna som får pengar ifrån IMF, även kallat finansvärlden lånehajar. Kraven är inte höga räntor, nej istället handlar det om en plundring av landets mest värdefulla resurser som ska hastas ut på marknaden i privatiseringar på ett sätt som direkt eller indirekt gynnar de andra länderna som är anslutna till IMF. Ett land som förlitar sig på IMF förlorar sin självaktning, sin suvärnintet och utsätts för politikska påtryckningar att stödja en viss linje när det gäller säkerhetspolitik eller att ansluta sig till insatser som de vi sett i Libyen, Irak, Afgahnistan o.s.v. för att de ska fortsätta att få låna och rulla över befintliga lån.
Anders Borg kände ett uppenbart behov av att överdriva när det kommer till vilket säkert lån som de gett IMF med de svenska skattebetalarnas pengar, istället för att förklara VARFÖR det skulle vara säkert, om hur stor risken för obestånd på skulden är: ”Jag skulle säga att det finns en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt liten risk för det.”
Lars Calmfors (professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och sedan 2008 även ordförande i Finanspolitiska rådet, en ”expertmyndighet” med uppgift att utvärdera den ekonomiska politiken.) om risken: ”Man tar en viss risk, att skattebetalarna i slutändan kommer å förlora på det här. Å andra sidan så vill vi ju naturligtvis bidra till att det inte blir en djup internationell finanskris.”
Stefan Ingves (riksbankens ordförande) om Sveriges ”marknadsmässiga” lån till IMF: ”De är ju inte marknadsmässiga i så måtto att om ett land inte kan låna på marknadens villkor, så tvingas man att gå till internationella valutafonden, i det avseendet så är det har någonting, helt annorluda.”
Utan att sätta mig in i de exakta villkoren för utlåningen till IMF. Om IMF ansvar för lånen eller om de avskrivs om det land som IMF i sin tur väljer att låna ut pengarna hamnar på obestånd. Eller om man slår ihop alla IMF:s lån till en korg av lån som borgenären har att hålla sig till, eller om det finns borgensländer förutom det land som mottar lånet som ansvarar för återbetalning av lånet (vilket får anses ytterst tveksamt). Så kan det mycket väl vara säkert att pengarna kommer att betalas tillbaka. Men vad de helt förtiger är vilket värde de då kommer att ha. Om de svenska skattebetalarna fortfarande kan få lika mycket välfärd för pengarna som vid tiden de lånades ut. Knappast. Räntan är ett inget annat än ett grovt skämt och vid den tid lånen betalas tillbaka kommer inflationen ha gjort sitt.
Sveriges riksbank har som officiell målsättning att devalvera den svenska valutan med 2 procent per år. I regel har detta mått aldrig hållits, utan det officiella inflationsmåttet har oftast varit högre. Räknar man dessutom den reella inflationen, d.v.s. mäter den riktiga prisökningen för vanliga människors levnadskostnader som inkluderar exempelvis mat och energi så kan man i princip dubbla den officiella inflationen. Betänker man därtill att riksbanken har anslutit sig till klubben med löjligt låg styrränta, i skrivande stund 1,75 procent som antagligen kommer att sänkas ytterligare i framtiden, så står det klart att vid tiden för återbetalning kommer köpkraften vara betydligt lägre. Sverige har nämligen som inofficiell policy att devalvera i takt med övriga EU och västvärlden. En utav de mest bidragande orsakerna till att de svenska politikerna vill gå med i EMU (Europeiska monetära unionen, länder med Euro som valuta och en gemensam riksbank) är så att de slipper smyga omkring med olika åtgärder för att uppnå detta mål löpande. De tror nämligen att det är bättre att sälja till rabatterat (devalverat) pris och istället sälja mer för att uppnå samma reella BNP. Extrem exemplet är Kina som löpande devalverar sin valuta bland annat genom att de löpande återinvesterar sitt handelsöverskott i USA:s på sikt värdelösa statsobligationer i syftet att bygga upp sin ekonomi, infrastruktur och säkra råvarutillgångar. Samtidigt som det kinesiska folket uppmanas att spara i silver och guld för att bevara köpkraften och rikedomen hos folket. En dag när kineserna är nöjda med uppbyggnaden av ekonomin så kommer de att övergå till en mer sund ekonomi. Detta kommer antagligen att hända i samband med att petrodollarn förlorar sitt inflytande över finans- och råvarumarknaden. Då finns det inte längre någon anledning för kineserna att devalvera sin valuta för att vara USA:s fabrik (under förutsättning att Kina uppnått en viss mån av ekonomisk infrakstrutur inom landet). De kan då skifta till en inhemsk ekonomi och export som ger ett större ekonomiskt utbyte som är mer reellt fördelaktigt för de kinesiska arbetarna. I en ändlös devalveringstävling med övriga västvärlden blir naturligtvis alla som sparat i offentliga pensionssystem rånade på köpkraften och det är därför som dagens pensionärer har det krävt. När de jobbade såg det ut att bli en bra pension i nominella termer. Vad många inte tänkte på att de alla hade sparat i FIAT-valuta, som för eller senare förlorar sin köpkraft. En utveckling som skyndades på av att USA avskaffade ”guldstandarden” i början av 70-talet. Innan avskaffandet kunde varje dollar kunde växlas emot en fast mängd guld. Eftersom att många övriga länder hade us dollar som reservvaluta just för att den var växlingsbar emot en viss mängd guld fick de per automatik sina valutor kraftigt devalverade.
I samma nyhetssändning så kan man höra om hur Sverige som icke EMU-land vill gå med i finanspakten och ska få inflytande över ”skuldsaneringsprocessen” i Euroländerna främst PIIGS utan att behöva ge något som helst i utbyte. Hela veckan har det rapporterats om att alliansen och socialdemokraterna vill gå med i den europeiska finanspakten. Vid fler tillfällen har en mycket självsäker Fredrik Reinfeldt framträtt i media om att de får igenom sina krav att binda de andra 17 EMU länderna med att Sverige (ett icke EMU land) ska få vara med och ha synpunkter på hur de ska lösa de fundamentala EMU problemen främst med PIIGS-länderna och den totala bristen av påföljder för de länder som inte följer de åtagna budgetprinciperna. Det har inte sparats på de politiska utspelen kring detta och till och med de krisdrabbade socialdemokraterna har kommit med minst sagt lustiga utspel om att medlemskapet inte ska innebära att Sverige måste göra uppoffringar när det kommer till den svenska modellen för arbetstagare med fackföreningar och kollektivavtal. Det är bara det att finanspakten inte handlar om den svenska arbetsrätten överhuvudtaget, de kunde lika gärna ha framfört kravet att ett svenskt inflytande i finanspakten inte ska påverka Hemglass möjligheter att spela sin melodi när glassbilen kommer, det vore ett lika irrelevant krav. Särskilt med tanke på att huvudkravet varit ett svenskt inflytande men att Sverige inte skulle ha något som helst bindande åtagande att genomföra det som man kommer fram till i finanspakten och som de övriga 17 EMU-länderna måste genomföra. Finanspakten handlar enbart om budgetsaneringar i EMU, främst de krisdrabbade PIIGS-länderna samt se över EMU-regelverket för att rädda EMU-samarbetet och euron. Den svenska arbetsmodellen avskaffades för övrigt i praktiken när Sverige gick med i EU och satte EU-lagstiftningen över såväl Sveriges grundlag som övrig lagstiftning.
Anledningen till att statsminister Fredrik och socialdemokraterna varit så självsäkra med att få igenom sina krav är att Sveriges lån på 100 miljarder svenska kronor till IMF att i sin tur låna ut till exempelvis PIIGS var Sveriges inträdesbiljett för att få vara med i den till synes åtråvärda skuldklubben. Hur skulle de 17 EMU-länderna annars kunna åtgärda Sveriges välvilja att riskera att inte få tillbaka 100 miljarder i princip utan ränta? Dessutom finns det en förhoppning att få med Sverige i EMU. Något som inte är förvånade med tanke på alliansen och socialdemokraternas agerande. De verkar inte ha förstått att euron var dömd att misslyckas och att en FIAT-valuta som man själv har kontroll över och kan omvandla till en real-valuta (exempelvis guld/silver-standard) är bättre än en FIAT-valuta där Sverige inte kommer att ha ett dyft att säga till om.
Mycket riktigt så fick Sverige ”igenom” sina villkor och anslöt sig till finanspakten samma kväll (den 30 Januari 2012). Där Sverige ändå inte kommer att ha något att säga till om eller ha något inflytande som litet icke EMU-land.
Om ni trodde att syftet med att låna ut pengar till Grekland var att rädda någon stackars grek ifrån att svälta ihjäl på gatan eller se till att grekiska barn kan gå i skolan så har ni blivit riktigt vilseledda. Syftet är att undvika att Grekland ställer in avbetalningarna på de lån som alla privata banker lämnat till Grekland i spekuleringssyfte om bra avkastning. Det senaste årtiondet med extremt artificeillt låga räntor genom FIAT-valutasystemet, för att politiker velat ge allt åt alla, har tvingat investerare att ta allt större risker för överhuvudtaget kunna hitta räntor som skyddat emot inflationen. Att investera i guld eller silver har de flesta förvaltare inte haft en tanke på eftersom att de varit indoktrinerade med att framtida värde kommer i pappersinvesteringar med evig tillväxt. Ett utmärkt exempel är hur många förvärvade sub-prime lån, de hade ingen tanke på att de skulle bli värdelösa. En hel del pengar ha investerats i Grekland och andra PIIGS-länder av europeiska banker och pensionsförvaltare och ställs dessa betalningar in, så är risken att de länderna känner sig tvingade att gå in trycka pengar och rädda dessa institut istället för att låta dem ta ansvar för sina dåliga, rent utsagt vårdslösa, investeringar och låta marknaden sortera ut dessa ruttna tillgångar ur systemet. I syfte att behålla förtroende för bankväsendet och pensionssystemen. Regeringarna i Europa vill absolut undvika en så kallad bankrun d.v.s. att gemene man förlorar förtroendet för banksystemet och börjar ta ut sina tillgodohavanden. Många banker skulle då gå omkull. I EU finns det även en insättningsgaranti för medel hos banker, där regeringarna är tvingande att betala ut kunders behållning i en bank upp till ett visst belopp ifall banken går i konkurs och inte har medel nog för att täcka detta. Man vill undvika att använda den, inte för att man är rädd för att trycka pengar, utan att vanliga människor då kommer att fly banksystemet. Då skickar man hellre pengar till Grekland och övriga PIIGS så att de kan betala sina förfallna lån till de europeiska bankerna.
Den forna statsministern Göran Persson har även varit och gjort utspel i media i samband med att socialdemokraterna har fått en ny partiledare i Stefan Löfven och återigen yttrat att Sverige måste gå med i EMU. Han glömde dock säga hur mycket han får betalt av JKL (en lobbyistfrima som han numera jobbar åt och fakturerar via ett aktiebolag utan att ta ut någon lön för att slippa kvitta av emot sin garanterade riksdagspension) och vem som gett JKL uppdraget att förmå honom att göra de utspelen när han var inbjuden i media för att prata om socialdemokraternas nya partiledare och deras partikris?
Det reporten missade att fråga i slutet av inslaget var:
VARFÖR Sverige ska låna ut pengar till PIIGS via IMF överhuvudtaget?
Vilket väljarmandat Reinfeldt och Borg anser sig ha för att tvångsbeskatta befolkningen och låna ut de pengarna till IMF – PIIGS och dessutom till en obefintlig ränta?
Finns det inte bättre användning för pengarna i Sverige för skattesänkningar eller förbättringar i välfärden exempelvis för våra äldre eller i infrastruktur såsom en anständig standard på järnvägen och våra riksvägar?
Staten har ingen uppgift i att tvångsbeskkatta sina medbogare och invånare för att låna ut pengarna till andra länder, än mindre låna ut pengar i princip gratis. Sedan ska vi också komma ihåg Sveriges ekonomiska kris i 90-talets början, då hade de svenska politikerna inte lika hög svansföring när de reste runt med svansen mellan benen för att låna pengar. Ska vi därför låna ut pengar till IMF?
Det enkla svaret är egentligen att man får rätta munnen efter matsäcken och inte spendera mer än vad man har och inte skjuta underskott på framtiden. Det man vill spendera får man ärligt och transparent uppbära genom skatter. Dessutom berodde 90-talskrisen på politkernas spenderingsbybris, att ge allt åt alla utan att samtidigt tala om kostnaden i höjda skatter för väljarna, vilket möjliggjordes av fiat-valuta, artificiell kontroll via styrräntor samt en peggad/fast valutaväxlingskurs som var dömd att misslyckas. Peggad/fast innebär att staten bestämmer att för varje krona måste man betala 0.1 us dollar, 0,08 pund o.s.v och att inte marknaden bestämmer växlingskurser efter tillgång och efterfrågan, ränteparitet, investeringsbehov o.s.v. Precis som en styrränta så är det långsiktigt ohållbart. Och resultatet med en manipulerade styrränta blir att valutans köpkraft faller i värde.
Skuldkrisen är ett utmärkt exempel på hur politikerna löser problem; genom att inte inse eller erkänna att man har haft fel utan spä på med mer av samma problem för skjuta problemet på framtiden. Till och med ett dagisbarn förstår att man inte löser ett problem med en för hög skuldsättning med mer lån. Som om en alkohollist skulle lösa sina alkolholproblem med mer sprit. Istället handlar allt om att skjuta problem på framtiden för att kunna bli omvalda tills det inte går att skjuta problemen längre fram och först då påstå sig ha en lösning på problemen. En lösning som antagligen kommer att innebära att alla får det lika dåligt.
Det råder ingen som helst tvekan om att politikerna i västvärlden vill ”lösa” dessa skuldproblem genom inflation och en devalvering av sina FIAT-valutor. Det enklaste sättet att skydda sig är att löpande investera i silver och guld för att inte riskera hela sitt framtida levebröd på FIAT-valutors ”värdebeständighet”. Guld och silver kan ingen politiker skapa ur tomma intet. Om västvärlden hade haft en riktig monetär guld/silver-standard och en fri marknad så hade dessa problem aldrig kunnat uppstå. En sådan standard kommer vi nog inte se förrän västvärlden antingen förlorar sitt oljeberoende ifrån mellanöstern, så att vi inte längre har behov att betala för reella tillgångar med värdelösa FIAT-pengar eller när allmänheten genom marknaden kräver en monetär guld/silver-standard.
Uppdatering av inlägget:
Statsminister Fredrik Reinfeldt svarar på lite utvalda frågor om europakten, förlåt, finanspakten som den kallas (videon publicerades den 31 Januari 2012 klockan 17:05):
En mycket sevärd intervju där Doug Casey (grundare av Casey Research Institute) intervjuas av James Turk ifrån GoldMoney Foundation. Ett flertal frågor avhandlas: gruvbolag, depression, fiat-valuta, us dollar, inflation, diversifikation, silver & guld, pengar, (stats)obligationer, eu, euron, PIGS, skuldkrisen, geopolitiska problem, demografi, nanoteknik, tekniska framsteg med mera.
Intervjun publicerades för första gången den 11 november 2011.