Kategoriarkiv: Svenska

Sveriges Televisions granskar gulduppköparna på internet; rena vilda västern

Den senaste veckan har Sveriges Television producerat en rad olika inslag om gulduppköpare som främst är verksamma på internet, även om man kan hävda att det även förekom en riktig gulduppkörare i ett reportage (se vilket företag längre ned). Även om guld och silver befinner sig i en tydlig bullmarknad och slutet på den ännu inte är i sikte så råder ingen som helst tvekan om att det är köparens marknad som råder för dessa gulduppköpare. Anledningen till det är mycket enkel:

– Vi har just nu i Sverige en växande åldrande befolkning, eller rättare sagt babyboomers som når pensionsåldern, som när de köpte sina smycken gjorde det till betydligt lägre nominella belopp än vad som betalas bara för guldinnehållet idag. Den äldre generationen spenderade också generellt sett mer av sin disponibla inkomst på smycken i guld än vad den nuvarande gör som hittat andra former för att visa uppskattning genom ett skänka bort diverse elektronik och annat som har kommit att konkurrera om den disponibla inkomsten. Smycken som skänks bort idag innehåller generellt sett en mindre mängd rent guld eller är till och med pläterade (endast ett tunt ytterlager med guld appliceras ovanpå en oädel metalllegering), det är bling bling, ytan, som räknas och innehållet är inte längre lika viktigt. Silversmycken håller fortfarande samma silverinnehåll eftersom att silver fortfarande är billigt relativt guld och har blivit alltmer populärare eftersom att de är betydligt billigare än motsvarande smycke i guld. Den äldre generationen kan helt enkelt sägas ha mer guld i form av begagnade smycken än efterkommande generationer.

– De flesta i den breda allmänheten, äldre människor inkluderat, får ändå sägas vara helt bländade av guldets nominella värderingar i fiat-valuta (us dollar per troy ounce guld) utan någon som helst förståelse för att ett historiskt nominellt högt pris i fiat-valuta inte säger någonting alls om guldet är över- eller undervärderat i relation till andra tillgångar eller i relation till fiat-valutan, eftersom att fiat-valutan ständigt skapas ur det tomma intet så finns det finns ingen fysisk gräns för hur mycket fiat-valuta som kan skapas. Den nuvarande prisnivå för guld i fiat-valuta är i huvudsak en funktion av att mer fiat-valuta har skapats än guld tillkommit genom gruvproduktion, därtill kan man även säga att ökningen av utstående valuta ännu inte diskonterats fullt ut, vare sig i priset för guld eller silver. I de generella mediekonglomeraten förmedlas inte heller någon annan bild, än att guldet skulle vara övervärderat, genom att man löpande kör artiklar med ”Guldpriset når nya rekordnivåer.” utan att ens försöka förklara varför priset för guld i fiat-valuta över tid ständigt stiger. När de egentligen skulle ha skrivit: ”Centralbankernas rekordlåga styrräntor (pris på pengar) understigande den reella inflationen och accelererandet av skapandet av pengar genom fractional reserve banking tar fiat-valutans köpkraft till nya rekordlåga nivåer.” Det är därför inte alls konstigt att många säljer sitt guld, i tron om att ”guldbubblan” kan spricka vilken dag som helst och att det är bäst att ta vinsten nu. När de egentligen, såvida de inte tänkt spendera pengarna på konsumtion, i rådande ekonomiska miljö, bör investera i fysiskt investeringsguld eller silver ifall de vill bevara sin köpkraft ifrån förvärvad inkomst till en relativt liten risk jämfört med andra investeringar. Ett väldigt enkelt sätt att klargöra detta är följande tankeexempel: Hade de inte köpt smycken utan lagt den mängd fiat-valutan som det skulle ha kostat att köpa de smycken som de faktiskt köpt i smyckesskrinet och sedan jämför köpkraften mellan de två alternativen idag, så står den ekonomiska effekten av fiat-valutans ständigt minskade köpkraft helt klart, även om smyckena idag i vissa fall klassas som skrotguld och det arbete som gått till att utforma smyckena i guld inte åsätts något som helst värde, utan endast guldets smältvärde används som beräkningsgrund. Dessutom har smyckena utöver detta säkerligen skänkt både bäraren och andra mycket glädje under sin livstid.

– En funktion av att man blir äldre är även att man upphör med sin yrkesverksamhet och går i pension. Då upptäcker de flesta förr eller senare att pensionen inte blev så guldkantad som de hade föreställt sig. När de var mitt upp sina arbetskarriärer så tyckte de nog att pensionen verkar blir rätt så bra och att det inte finns någon anledning att oro sig över sin framtida försörjning för den önskade livsstilen. Vad många inte tänker på är att en nominell pensionsberäkning i fiat-valuta säger absolut ingenting om vad man väl, den dagen man går i pension, kommer att kunna köpa för pengarna, det vill säga fiat-valutans framtida köpkraft. Så länge inte politikerna i västvärlden sansar sig med fiat-valuta experimentet så kommer det bli ännu värre i framtiden, för yngre och kommande generationerna. Sett ur det perspektivet så har de äldre det idag relativt bra. Men naturligtvis så har de nog ett behov att att avyttra guldsmycken som de inte längre använder för att ekonomiskt kunna konsumera det som de kan och vill under livets ”gyllene år”, vilket med tanke på att ingen lever för alltid ändå måste sägas vara ett helt riktigt beslut.

Inslagen nedan är ordnande i den följd som de publicerats, även en soffsession ifrån Gomorron Sverige med Jan Ribbhagen, känd ifrån bland annat Antikrundan, finns med.

SMS Guld köpte på en uppköpsturné guld av Kerstin Gregersen men betalningen för hennes guld skedde inte direkt som utlovat. Först efter flera kontakter med företaget, en polisanmälan och artikel i lokalpressen dök pengarna upp på bankontot, 3 veckor försenade. Kanske inte det bästa senariot ifall man är i behov av ett snabbt likviditetstillskott eller vill köpa investeringsguld eller investeringssilver för pengarna. Tillhörande artikel 1tillhörande artikel 2. SMS Guld svarar på kritiken: SMS Guld

Maria Johansson på konsumentverket berättar att under 2012 har konsumentverket hittills fått lika många anmälningar emot gulduppköpare som under 2010 och 2011 tillsammans.
Tre klagomål återkommer:
1) Konsumenter har inte fått pengar inom den tid som utlovats.
2) Det dyker upp dolda avgifter som konsumenten inte upplever att man informerats om.
3) Kampanjpriser, där det är oklart under vilka förutsättningar man kan ta del av erbjudandet.
Inslaget publicerades 2012-05-08, tillhörande artikel.

I Gomorron Sveriges direktsändning säger Jan Ribbhangen att det alltid är en risk att köpa in guld. Man försöker köpa så mycket som möjligt från sin egen kundkrets. Han säger sig inte märka av själva ”lurandet” så mycket. Däremot hamnar stulet gods mycket enklare ute i handeln. Det är inte ens säkert att man får sälja när man kommer till en guldhandlare utan måste verkligen vara seriös, säger Jan Ribbhagen. (Underförstått att näthandlarna, i alla fall vissa av dem, verkar vara mindre nogräknade med vilket guld de köper och ifrån vem, i alla fall drog Micke Leijnegard den slutsatsen.)
Inslaget publicerades 2012-05-09.

Jannice Junerud fick inte betalt direkt som utlovats, utan först efter att ha skällt ut företagets representant på telefon så dök pengarna upp två veckor efter att affären genomfördes. Det framgår dock inte vilket företag det var som köpte Jannices guld i inslaget. I inslaget förekommet även Guldpengar som visserligen har ångerrätt men verkar ha stora problem med att tillämpa den i praktiken, vilket förklaras mer ingående i nästkommande inslag.
Inslaget publicerades 2012-05-09, tillhörande artikel.

SVT testar ångerrätten, möjligheten att kunna ångra sig genom att betala tillbaka erhållen likvid och få tillbaka guldet en viss tid efter försäljningen. Enligt reportaget verkar StureGuld inte tillämpa sin avtalade returrätt i deras avtal som de själva helt ensidigt upprättat. Efter granskningen gjorde StureGuld en pudel genom att ”införa” en 5 dagars ångerrätt. Frågan är om de väljer att tillämpa den i framtiden?  Eller om man får svaret ifrån StureGuld:s VD Joacim Nord: ”Ja, det går inte, tyvärr, när pengarna redan är utbetalda då är den transaktion, asså, då är redan den transaktionen iväg.” Tillhörande artikel.

Guldpengar tillämpade visserligen delvis sin ångerrätt genom att ge kunden instruktioner om hur denna kunde betala tillbaka pengarna, men något guld fick kunden inte tillbaka. Guldet var nämligen sålt och nedsmält. Efter förfrågningar vi e-mail och telefon till Guldpengars kundtjänst som flera gånger lovat att återkomma med besked, utan att någonsin återkomma. Så reddes det hela ut först efter 4 månader när SVT besökte Guldpengar för att intervjua VD:n om saken. Tillhörande artikel.

Guldpengar svarar på kritiken:
Reportage 1 om ångerrätten
Reportaget visar på stora brister hos oss själva. I det fallet skickade kunden in sitt guld och ångrade sig en vecka efter att ångertiden gått ut. Vår kundtjänst accepterade ångrandet av guldförsäljningen och betalade tillbaka hela beloppet. Efter 5 dagar fick vi tillbaka pengarna från kunden som ville ha tillbaka sitt guld och det var då våra rutiner brast. Kunden hörde av sig till oss och vi skickade varken tillbaka guldet eller pengarna. Vi har inga bortförklaringar för det inträffade, det är vårt fel i hanteringen och vi ber om ursäkt för det som inträffat. Kunden har nu självklart fått pengar för sitt guld och en kompensation. I dagsläget har vi infört 5 dagars returrätt.”

Tredjen meningen i citat ovan måste vara en felskrivning, annars skulle kundtjänsten ha betalat 2 gånger för guldet och det har de säkerligen inte gjort.
Inslaget publicerades 2012-05-09,  tillhörande artikel.

Ett av dom guldföretag som just nu marknadsför sig i Sverige redovisar inga riktpriser alls för hur mycket de betalar för guld på sin hemsida utav den enkla anledningen att de betalar priser långt understigande konkurrenternas. Ingen skulle vara så dum att ens skicka in sitt guld till dem om priset framgick på hemsidan. I ett fall var kundens guld värt 14 000 svenska kronor men GuldKit/Postal Gold erbjöd bara en femtedel av värdet. Företaget ger sken av nöjda kunder genom inköpta protfolio bilder och så även på personalen. Det framgår inga namn eller kontaktuppgifter på hemsidan annat än, ingen vill bli förknippad med det skojarföretaget.

Inslaget publicerades 2012-05-10, tillhörande artikel.

Här ringer alla varningsklockor GuldKit/Postal Gold är ena riktiga gulduppkörare med en affärsidé att vilseleda och köra upp sina kunder genom att utnyttja deras lättsinne och okunskap. Undvik dem till varje pris. Även engelska BBC har gjort en likande granskning av företaget där resultatet var det samma; oskäligt låga priser. De har även varit föremål för utredning av engelska motsvarigheten till konkurrensverket, Office of Fair Trading: länk 1, länk 2, länk 3, länk 3 som till viss del har samma uppgifter som det svenska konsumentverket. I utredningen förekommer även andra bolag, som inte riktat sig särskilt till den svenska marknaden. Tänk på att GuldKit/Postal Gold säkerligen kommer att byta namn på sin sida när de kört upp så många kunder att de blivit ökända och ingen längre låter sig luras av deras affärsmetoder. De juridiska personerna som driver verksamheten är Sigma Response Trading LP Inc och komplementären Sigma Response Services Limited med säte i 81 Rivington Street, London, EC2A 3AY samt komplementären Sigma Response Management Limited . De har en leveransadress hos 3P Logistic AB, Verkstadsgatan 5, 69150  Karlskoga. De kan komma att starta upp nya juridiska personer som driver nya sajter och på så sätt fortsätta att köra upp folk. Se alltså upp och skicka aldrig iväg ditt guld till dessa skojare.

SVT:s Värmlandsnytt gör en liten undersökning av prisskillnaden mellan 3 fysiska guldbutiker som även köper upp guld och en internet och turné gulduppköpare. Inslaget publicerades 2012-05-10.

Resultatet:
Guld & Silverdesign i Karlstad AB erbjöd 180 kr per gram 18k guld. Totalt: 49,5 g x 180 kr = 8910 kr.

GuldTillPengar (som numera marknadsför sig under firmanamnet GuldAdam) juridisk person GuldTillPengar Sverige AB erbjöd 150 kr per gram 18k guld och värderade samma guld till 7429 kr. 7429/150 = 49,53 gram.

Åslunds Ur & Guld AB i Kil erbjöd 130 kr per gram 18k och värderade samma guld till 6422 kr. 6422 kr/ 130 kr = 49,4 gram.

Westerlunds Guld i Karlstad erbjöd 170 kr per gram 18k guld och värdade samma mängd guld till 8381 kr. 8381 kr/170 kr = 49,3 gram.

För exakt samma guld erbjöds alltså alltifrån det lägsta erbjudandet 130 kr per gram, totalt 6422 kr, till det högsta erbjudandet 180 kr per gram, totalt 8910 kr. En nominell prisskillnad på hela 50 kr per gram, totalt 2488 kr eller avrundat en prisskillnad på 39 procent. Det lönar sig alltså att läsa på innan man går till en fysisk guldaffär för att veta vad som är ett rimligt pris per gram och tacka nej till för låga priser. Blir ni erbjudna ett för lågt pris i butik, säg till personalen vad ni tycker är rimligt och erbjud dem att köpa guldet till det priset, en tumregel i de flesta affärer är ta aldrig första priset. Samma dag som jämförelsen gjordes var marknadspriset på guld teoretisk nedräknat ifrån rent guld till 18k guld 275 kr per gram 18k guld. På det lägsta priset skiljer det då 275 kr – 130 kr = 145 kr per gram 18k, totalt 145 kr x 49,4 gram = 7163 kr, eller 112 procent gentemot marknadspriset för guld. På det högsta priset skiljer det 275 kr – 180 kr = 95 kr per gram 18k guld, totalt 95 kr x 49,5 gram = 4703 kr eller 53 procent gentemot marknadspriset för guld. Ett utmärkt argument vid en prisförhandling är att visa att man är insatt och medveten om marknadspriset och kan se skillnaden och ifrågasätta dess rimlighet när man säljer skrotguldet. En viss prisskillnad är naturligtvis rimlig för omkostnader som ska rymmas inom skillnaden mellan uppköpspriset och det aktuella marknadpriset för guld. Exempelvis för uppköparens omkostnader, vinst för uppköparen, vidareförsäljning till en förädlare som gör om guldet antingen till 18k i en för en guldsmed arbetsbar form eller rening av det till rent guld, omkostnader och vinst för denna och sedan en försäljning av det till en guldsmed eller i from av investeringsprodukter till återförsäljare, omkostnader och vinst för dessa när de slutligen säljer guldet. Dessutom finns det även en viss risk att guldpriset kan falla innan guldet passerat hela cykeln och nått en ny kund, även om det motsatta även kan vara fallet. Det ingår alltså även en höjd emot fallande priser i prisskillnaden.

I reportaget skildras en beskrivning av det korrekta sättet för gulduppköpare att dels göra seriositetsbedömning av säljaren i butiken och även redovisa köpet av guldet till polisen för kontroll emot stöldregistret. Inslaget publicerades 2012-05-10.

Marita Bulér Essén i Karlstad sålde ett guldarmband till Guldpengar som på sin hemsida uppgav ett riktpris på 256 kr per gram för 18k skrotguld. Men när hon väl skickat iväg sitt guld fick hon inte i närheten det pris som företaget hade gett sken av. Guldpengar tar nämligen ut en värderingsavgift på 29 kr per gram, vilket innebär att de egentligen bara har ett riktpris på 227 kr per gram 18k guld. Något som vore betydligt ärligare att ange direkt inbakat i riktpriset istället för att ge sken av att de betalar mer för hennes guld än vad de egentligen gör genom att gömma undan det verkliga lägre riktpriset i form av en värderingskostnad. Guldpengar måste ju alltid värdera guldet för att överhuvudtaget kunna erbjuda ett pris och köpa det, därför vore det ärligare att ha detta inbakat i sina riktpriser direkt. Syftet med att ange ett riktpris och sedan göra ett avdrag är ju endast att ge sken av att betala ett högre pris än vad man egentligen gör. De flesta kunder räknar med att anger man ett riktpris, så är det priset representativt för vad man kan få givet förhållandet till marknadspriset för guld den aktuella dagen som Guldpengar värderar guldet.

Sedan kan man även fråga sig om det är affärsmässigt motiverat att överhuvudtaget basera en värderingsavgift på guldets vikt. Det är i regel inte svårare, tar större tidsåtgång eller pappersarbete att korrekt värdera 100g, 50g eller 15 g guld skrotguld. Det vore därför betydligt lämpligare och affärsetiskt med en fast värderingsavgift, men naturligtvis finns det mer pengar att tjäna på detta sätt genom att lägga en större ”värderingskostnad” på kunder som skickar in en större mängd guld, där finns det ju mer att ta av utan att kunden känner att det blir oskäligt mycket i relation till det nominella belopp som denna får för guldet. Dessutom tjänar Guldpengar mer, nominellt sett, eftersom att deras vinstmarginal multipliceras med en större mängd guld. Ställer man dessutom detta i relation till det arbete och den schablonkostnad för interna och externa tjänster som krävs för att genomföra varje enskild transaktion med varje enskild kund så framstår deras värderingsavgift som inget annat än en tilläggs vinstmarginal. Oseriösa affärsmetoder och villkor är vad det är.

Inte nog med detta eftersom att Marita inte skickat in guldet samma dag som hon erhöll guldpaketet så fick hon inte ersättning för guldet enligt ”snabbhetsprisnivån” utan ordinarie prisnivå.

Marita hade enligt sin egen vägning skickat in 35 gram 18k guld och förväntade sig därför att få betalt någonstans i en rimlig närhet av:
35 x 256 kr = 8960 kr
– ”Värderingsavgiften” 35 x 29 kr (1015 kr)
= 7945 kr borde hon då ha fått utbetalt om marknadspriset för guldet varit oförändrad.
Istället fick hon bara 5864 kr utbetalt till sitt bankkonto, det saknas då 2081 kr. Krasst sett kan man säga att hon bara fick betalt för 25,83 gram guld (5864 kr/227kr) om man utgår ifrån det pris som hon hade fått intrycket att att hon skulle få.

”Marita Burlén Essén har försökt ringa till Guldpengar.se men inte fått någon kontakt. Nu tänker hon anmäla företaget till Konsumentombudsmannen och där finns redan sex anmälningar mot företaget.”

”Efter att Värmlandsnytt till slut får kontakt med kundtjänst, så utlovas att man ska titta på ärendet.”
Källa ovan citerad text.

Guldpengar svarar på kritiken:
Reportage 2 om guldpriset som betalades ut som SVT skrev ”lurad av guldpengar”

Kunden hade fått ordinariepriset och inte snabbhetspriset och därför fått en lägre värdering. Dessutom enligt reportaget vägde hennes föremål 35 gram men enligt våra certifierade vågar vägde guldföremålet 34.1 gram. Vi har pratat med henne på fredagen innan reportaget och snabbhetspriset ska numera vara betalt. Likaså är vi tydliga på vår hemsida om värderingsavgiften. Det pris som kunden alltså fick ut tillslut var 6853 kronor vilket motsvarar ett guldpris på 201 kronor/gram för 18 karat.” 

Korrigeringen för vikten kan vara rimlig och riktig och sägas ligga inom det intervall som kan tänkas vara rimligt, brev och köksvågar för hemmabruk är inte så exakta som kontrollerade och certifierade precisionsvågar.

Inslaget publicerades 2012-05-11, tillhörande artikel.

Ifall det kommer fler inslag ifrån SVT så kommer detta inlägg att uppdateras med de inslagen och kommentarer, detta får bli ett samlingsinlägg för relaterande information, det blir då alltså inget nytt separat inlägg; så om detta var intressant så får ni hålla koll på detta inlägg de kommande veckorna. Det kommer även att komma lite mer intressant information av dessa företag och vad man bör tänka på och hur man bör gå tillväga om man vill sälja skrotguld till dessa företag. Denna information kommer att sammanställas så småningom i mån av tid.

Har ni egna erfarenheter av gulduppköpare (bra, neutrala eller dåliga) eller länkar till andra granskningar av dem så skriva gärna en kommentar på inlägget. Ni kan även lämna information direkt till SVT för deras fortsatta granskning av denna bransch, bakgrund, direktlänk till tipsformuläret.

Riksbanken lånar 10 miljarder SEK för att kunna låna ut till IMF

Ingen har väl glömt Riksbankens, med riksdagens godkännande, utlåning av 100 miljarder (100 000 000 000) svenska kronor till IMF (International Monetary Fund/Internationella valutafonden) med 0,1 % i ränta som sedan slussar pengarna vidare till krisländer som exempelvis PIIGS (Portugal, Irland, Italien, Grekland, Spanien). Pengarna som lånas ut tas ifrån den svenska valutareserven som ”förstärktes” under finanskrisen genom att Riksbanken beslutade att låna upp utländsk valuta till ett värde motsvarande 100 miljarder kronor. Vid utgången av 2011 uppgick lånen i utländsk valuta till 86,7 miljarder kronor.

De lånade pengarna var/är tänkta att användas för att ”stabilisera” svenska bankers vårdslösa utlåning vid en eventuell bankrun (att bankkunder tar ut sina besparingar ifrån banker av rädsla för en bankkollaps/konkurs antingen till följd av betalningsinställningar/konkurs av icke kreditvärdiga låntagare; om ni kommer ihåg Swedbanks situation i Baltikum för något år sedan, eller att bankerna tagit alldeles för stor risk vad gäller fractional reverve banking/kapitaltäckningsminimering och detta på grund av uttag inte räcker för utstående lån. Bankkunder kan även, i avsaknad av rädsla för bankkonkurser, välja att ta ut sina pengar för att köpa silver och guld som skydd emot hög inflation (i modern tid vid exempelvis de Argentinska ekonomiska kriserna med en 10-20 % inflation per månad, 200 % inflation juli 1989 och 5000 % inflation för helåret 1989), då bankerna helt saknar alternativ till ett reellt inflationsskydd.

Vid en bankrun eller för mycket lån som måste avskrivas på grund av låntagares betalningsinställningar/konkurs så kommer delar av valutareserven att lånas ut till krisbanker till i princip obefintlig ränta i förhållande till den risk som det innebär att låna ut dem för att bankerna själva ska klara sig igenom elddopet. Ytterst så kan och kommer den svenska staten inte att tveka att ta över och helt förstatliga banker. Ni har väl inte glömt Carnegie, som var en investeringsbank och som övertogs i ett naffs, november 2008. Även om dess undergång i realiteten enbart skulle ha drabbat ett fåtal välbärgade personer om staten inte gett nödlön ifrån början. En svenssonbank som Swedbank skulle tas över ännu snabbare även om de flesta kunder inte skulle drabbas om de har insättningar som uppgår till maximalt 100.000 Euro, vilket ersätts av den staliga insättningsgarantin. Staten vill till varje pris undvika ett användande av insättningsgarantin eftersom att det, med rätta, skulle ge upphov till misstroende emot bankerna och ytterst leda till bankruns.

De 10 miljarder svenska kronor som nu lånas upp i utländsk valuta kan inte vara annat än en direkt konsekvens av riksdagens beslut att godkänna utlåningen av 100 000 000 000 svenska kronor med 0,1 % i ränta till IMF.

Under finanskrisen har Riksbankens deltagande i IMF:s olika lånearrangemang ökat i omfattning, vilket inneburit att valutareserven tagits i anspråk. Riksbankens utlåning till IMF uppgick vid utgången av 2009 till 5,7 miljarder kronor. Vid utgången av 2010 var utlåningen 7,9 miljarder kronor för att vid utgången av 2011 uppgå till 11,5 miljarder kronor. Under 2012 förväntas utlåningen öka ytterligare, kanske med så mycket som 100 miljarder kronor extra. 100 miljarderslånet som riksdagen godkände är en lånegaranti, vilket innebär att IMF bestämmer hur mycket av de 100 miljarderna som de vid varje givet tillfälle vill låna.

Den 15 December 2011, Veckorapport 2011-12-15, hade Riksbanken fordringar på IMF på 34 924 000 000 svenska kronor. Det ska bli intressant att se hur mycket det kommer att öka, vilket ni kan se på Riksbankens redovisning av den löpande balansräkningen.

Riksgälden ska alltså låna upp 10 miljarder svenska kronor i utländsk valuta. En intressant fråga är till vilken ränta det kan tänkas bli?

En kvalificerad gissning är att upplåningen sker i Euro och eventuellt en liten del i USD. När man teoretiskt sett beräknar lånekostnaden för ett nytt lån för en redan skuldsatt, statsskulden på 1 134 536 886 451 SEK (1 134 miljarder) 31 januari 2012, så kan man göra det på två sätt:

– Marginalkostnaden
Dels kan man titta på vad det skulle kosta Riksgälden att låna upp 10 miljarder på den nuvarande statsskulden. Eftersom att vi inte vet om någon löptid så kan vi utgå ifrån tidigare praxis. Passande nog har Riksgälden nyligen lånat upp 13 miljarder svenska kronor i Euro i tre år för vidareutlåning till Riksbanken. Räntan blev 0.725 %. Enligt enligt Riksgälden var räntan på lånet på en ”ny rekordlåg nivå” varvid det är svårt att se att räntan kommer att bli så mycket mindre i framtiden när Riksbanken måste låna ut resten av de utlovade 100 000 000 000 och Riksgälden ytterligare ökar statsskulden. Snarare så kommer lånekostnaderna för alla skuldsatta länder att stiga, när investerare blir allt mer medvetna om inflationen.

Utgår vi ifrån att det nya 10 miljarderslånet blir på samma villkor och löptid som lånet ovan så borde räntan bli ungefär densamma. Ränteskillnaden mellan Riksbankens utlåningsränta och Riksgäldens inlåningsränta blir då: 0,725 – 0,1 = 0,625 %.

Skulle IMF utnyttja hela lånegarantin samt Riksbanken och Riksgälden finansiera det med lån så skulle det innebära en direkt svensk subvention på: 0,00625 x 100 000 000 000 = 625 000 000 svenska kronor (625 miljoner) i enbart räntekostnad per år. Om vi naivt utgår ifrån samma rekordlåga ränta. Dessutom så har Riksbanken genom Riksgälden fram till 2011 redan lånat 86,7 miljarder kronor i utländsk valuta. Till en ränta som måste ha varit högre än den ”rekordlåga” räntan vad gäller lån i Euro. Men det räcker ju uppenbarligen inte till för att Riksbanken ska kunna intervenera på finansmarknaden.

– Sammanvägd lånekostnad
Ett annat sätt är att se kostnaden för alla lån som en kostnad oavsett om det var det första lånet man tog eller sista lånet, eftersom att priset på det sista lånet även är en funktion av de tidigare lånen/skuldsättningen. Man skulle alltså även kunna använda statens snittlånekostnad för att beräkna lånekostnaden.

Några retoriska frågor?
Hur kan man kalla lånat kapital för en reserv?

Hur kan svenska politiker vara så befängda att det ger ett godkännande att låna ut pengar till IMF som de måste låna upp, till mer än 7 gånger utlåningsräntan som naturligtvis inte är någonstans i närheten av att täcka den löpande inflationen, (då den inte ens täcker finansieringskostnaden)?

Det går nog knappast att framhålla hur sjukt det är att behöva låna pengar till en kostnad av mer än 7 gånger i inlåningsränta än vad man får i utlåningsränta för att kunna låna ut pengar till någon annan som sedan lånar ut dem till 400-600 gånger högre ränta till någon som inte bara är illikvid utan även insolvent (i och med att de inte vill sälja av sina tillgångar för att betala sina skulder, vilket enbart är möjligt när det gäller suveräna länder som inte lyder under vanliga konkurs- och utmätningslagstiftning). Förlusten som Riksbanken – Riksgälden gör, hur täcks den upp? Naturligtivs antingen direkt på skattsedeln eller genom en indirekt skatt på all utsående svensk valuta genom inflation.

Stefan Ingves i sveriges radio innan riksdagens godkännande
Enligt reportern ska Stefan Ingves ha sagt att: Det handlar om lånegarantier som kanske inte kommer att användas, eller bara en del av summan. Oftast blir det så att det man lånar ut tenderar att bli mycket mindre än själva lånelöftet. Det kan bli en god affär för Sverige. 100 miljarder kronor motsvarar ungefär 5,5 procent av de 200 miljarder euro som EU lånar till IMF. Det är betydligt mer än den svenska kvoten eller andelen i IMF som ligger på 0,93 procent. Men räntan kan bli bra mellan 4 och 5 % och lånet garanteras av fondens medlemmar.

Räntan som vi nu vet blev 0,1 %, ”bara” 400-500 gånger mindre än vad som getts sken av innan riksdagen gav sitt godkännande. En bra affär?, inte ens om räntan varit 4-5 % hade det varit en bra affär, utan en mycket dålig affär. Att lånet garanteras av IMF:s medlemmar förtar inte faktumet att de svenska skattebetalarna bjuder krisländerna på ett ”räntefritt” lån som Riksgälden lånar upp till 7 gånger utlåningsräntan och som lök på laxen lägger hela den löpande kostnaden för inflationen på de svenska skattebetalarna.

Beslutsprocessen är mycket kännetäcknande när det gäller myndighetsbeslut; där kostnader alltid underskattas (ett utmärkt exempel: Hallandsåsen eller i sort sett alla infrastruktursatsningar) och intäkter konstant överdrivs (exempelvis den senaste momssänkningen för restaurangnäringen). När politiker har fattat ett beslut så väljer politikerna att inte rota vidare i saken. Inte ens för att rätta till felaktiga beslut på felaktiga grunder och avkräva ansvar, utan istället fortsätter de på den inslagna vägen för att ”rädda ansiktet”. Den mänskliga naturen stipulerar att den sämsta användningen av pengar/resurser får man när andra personer spenderar andras pengar/resurser på andra personer.

Som bekant är politikerna lösning på skuldkrisen (för stora skulder, budgetunderksott, överspendering) i Europa eller USA: mer lån och skulder för att man ska kunna fortsätta med budgetunderskott, spendera mer än vad man har och skjuta problemen på framtiden. Till och med ett dagisbarn förstår att man inte löser ett problem med en för hög skuldsättning med mer lån. Som om en alkoholist skulle lösa sina alkolholproblem med mer sprit. Istället handlar allt om att skjuta problem på framtiden för att kunna bli omvalda tills det inte går att skjuta problemen längre fram och först då påstå sig ha en lösning på problemen. En lösning som antagligen kommer att innebära att alla får det lika dåligt.

Allting har tecknet av ett pyramidspel, med den skillnaden att korten är öppna för alla att se vad som försiggår. Det gäller bara att öppna ögonen och använda hjärnan istället för att lyssna på personer tillsatta för framföra teorier kring att man kan skapa välstånd och hög levnadsstandard genom att låna i alla evighet. Resultat blir inflation; att alla som har arbetat upp besparingar för pension eller framtida konsumtion blir beskattade på sin köpkraft för att betala andras konsumtion med lånade pengar. Allt detta möjliggörs genom FIAT-valuta. Det genom världshistorien mest lämpade sättet att skydda sig är att bevara sin köpkraft i saker som politiker inte kan trycka eller skapa ur tomma intet. Det enklaste sättet att skydda sig är att löpande investera i silver och guld för att inte riskera hela sitt framtida levebröd på FIAT-valutors ”värdebeständighet”. Guld och silver kan ingen politiker skapa ur tomma intet. Om västvärlden hade haft en riktig monetär guld/silver-standard och en fri marknad så hade dessa problem aldrig kunnat uppstå. En sådan standard kommer vi nog inte se förrän västvärlden antingen förlorar sitt oljeberoende ifrån mellanöstern, så att vi inte längre har behov att betala för reella tillgångar med värdelösa FIAT-pengar eller när allmänheten genom marknaden kräver en monetär guld/silver-standard.

Vad är valutareserven till för?
Riksbanken:Valutareserven tjänar två syften. Den ska i första hand kunna användas för att uppfylla Riksbankens åtaganden. Reserven ska kunna användas till att ge tillfälligt likviditetsstöd till solventa svenska banker, till att fullgöra Sveriges del i Internationella valutafondens (IMF:s) internationella långivning, och till att vid behov intervenera på valutamarknaden. Dessa åtaganden innebär begränsningar i hur valutareserven kan placeras. En stor del av valutareserven bör hållas i de valutor i vilka likviditetsstöd kan bli aktuellt. Därutöver bör reserven hållas i tillgångar med låg likviditetsrisk, det vill säga i tillgångar som snabbt kan omvandlas till reda pengar.

I andra hand ska valutareserven ge Riksbanken, och i slutändan staten, god avkastning i förhållande till den risk som tas. Detta innebär att valutareserven kan utformas på ett annat sätt än vad som motiveras enbart av Riksbankens åtaganden. Valutareserven får dock inte placeras så att möjligheterna att utföra Riksbankens uppdrag äventyras.

Länkar till Riksbankens lånebeslut:
Pressmeddelande: Riksbanken fyller på valutareserven
Beslutsunderlag: Valutareservens storlek återställs

Sverige lånar ut 100 miljarder till PIIGS via IMF med 0,1 % i ränta


För en gångs skull ett förvånansvärt kritiskt reportage ifrån (statstelevisionen) SVT:s Rapport den 30 Januari 2012 om Sveriges utlåning av 100 miljarder svenska kronor med en ränta på 0,1 % till IMF (internationella valutafonden) och dess vidare utlåning till krisländer som exempelvis Portugal, Italien, Irland, Grekland, Spanien (PIIGS). Vart IMF sedan väljer att skicka pengarna de lånar eller till vilka villkor har Sverige inget att säga till om. Men Grekland används som ett illustrativt exempel i inslaget.

Hur mycket är en miljard?
En (1) miljard är: 1 000 000 000 kr
Sverige har alltså lånat ut: 100 000 000 000 kr

Sverige har alltså lånat ut pengarna till IMF för en icke förhandlingsbar ränta på 0,1 procent som sedan exempelvis kan låna ut samma pengar till Grekland för exempelvis 3 % i ränta. Om någon privat aktör nu emot bättre vetande skulle vilja låna ut pengar till Grekland så skulle räntan exempelvis vara 30 % eller mer.

I inslaget försäkrar både statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg att utlåningen är riskfri och att pengarna med hög sannolikhet kommer att betalas tillbaka.

Efter att ha lånat ur 100 miljarder till 0,1 procents ränta ger statsminister Reinfeldt det svenska folket följande mycket lugnande besked gällande lånets säkerhet: ”Ja, dels så är ju villkoren, genom att ge den här kapacitetsmöjligheten till internationella valutafonden – säkerställa att man får marknadsmässigt betalt. Att man får sina pengar tillbaka – det vill säga – det är lån – och det är inte några gåvor. Och att det dessutom förknippas med mycket tuffa villkor gentemot det land som får lånen.”

Man måste inte vara tankeläsare för att förstå att Reinfeldt inte vet vad han pratar om och hoppas att journalisten inte heller har någon koll. Ett visst mått av ren lögn måste man även säga att det är med tanke på hans tidigare uttalande samma dag (den 30 Januari 2012) som det rapporteras om i media att: Grekland i realiteten är bankrutt och förväntar sig att kunna leva på lån från andra. Ja, mycket riktigt Fredrik, bland annat lån ifrån Sverige som du så frikostigt varit med om att skicka.

Sedan är det mycket riktigt att det ställs tuffa krav på länderna som får pengar ifrån IMF, även kallat finansvärlden lånehajar. Kraven är inte höga räntor, nej istället handlar det om en plundring av landets mest värdefulla resurser som ska hastas ut på marknaden i privatiseringar på ett sätt som direkt eller indirekt gynnar de andra länderna som är anslutna till IMF. Ett land som förlitar sig på IMF förlorar sin självaktning, sin suvärnintet och utsätts för politikska påtryckningar att stödja en viss linje när det gäller säkerhetspolitik eller att ansluta sig till insatser som de vi sett i Libyen, Irak, Afgahnistan o.s.v. för att de ska fortsätta att få låna och rulla över befintliga lån.

Anders Borg kände ett uppenbart behov av att överdriva när det kommer till vilket säkert lån som de gett IMF med de svenska skattebetalarnas pengar, istället för att förklara VARFÖR det skulle vara säkert, om hur stor risken för obestånd på skulden är: ”Jag skulle säga att det finns en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt liten risk för det.”

Lars Calmfors (professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och sedan 2008 även ordförande i Finanspolitiska rådet, en ”expertmyndighet” med uppgift att utvärdera den ekonomiska politiken.) om risken: ”Man tar en viss risk, att skattebetalarna i slutändan kommer å förlora på det här. Å andra sidan så vill vi ju naturligtvis bidra till att det inte blir en djup internationell finanskris.”

Stefan Ingves (riksbankens ordförande) om Sveriges ”marknadsmässiga” lån till IMF: ”De är ju inte marknadsmässiga i så måtto att om ett land inte kan låna på marknadens villkor, så tvingas man att gå till internationella valutafonden, i det avseendet så är det har någonting, helt annorluda.”

Utan att sätta mig in i de exakta villkoren för utlåningen till IMF. Om IMF ansvar för lånen eller om de avskrivs om det land som IMF i sin tur väljer att låna ut pengarna hamnar på obestånd. Eller om man slår ihop alla IMF:s lån till en korg av lån som borgenären har att hålla sig till, eller om det finns borgensländer förutom det land som mottar lånet som ansvarar för återbetalning av lånet (vilket får anses ytterst tveksamt). Så kan det mycket väl vara säkert att pengarna kommer att betalas tillbaka. Men vad de helt förtiger är vilket värde de då kommer att ha. Om de svenska skattebetalarna fortfarande kan få lika mycket välfärd för pengarna som vid tiden de lånades ut. Knappast. Räntan är ett inget annat än ett grovt skämt och vid den tid lånen betalas tillbaka kommer inflationen ha gjort sitt.

Sveriges riksbank har som officiell målsättning att devalvera den svenska valutan med 2 procent per år. I regel har detta mått aldrig hållits, utan det officiella inflationsmåttet har oftast varit högre. Räknar man dessutom den reella inflationen, d.v.s. mäter den riktiga prisökningen för vanliga människors levnadskostnader som inkluderar exempelvis mat och energi så kan man i princip dubbla den officiella inflationen. Betänker man därtill att riksbanken har anslutit sig till klubben med löjligt låg styrränta, i skrivande stund 1,75 procent som antagligen kommer att sänkas ytterligare i framtiden, så står det klart att vid tiden för återbetalning kommer köpkraften vara betydligt lägre. Sverige har nämligen som inofficiell policy att devalvera i takt med övriga EU och västvärlden. En utav de mest bidragande orsakerna till att de svenska politikerna vill gå med i EMU (Europeiska monetära unionen, länder med Euro som valuta och en gemensam riksbank) är så att de slipper smyga omkring med olika åtgärder för att uppnå detta mål löpande. De tror nämligen att det är bättre att sälja till rabatterat (devalverat) pris och istället sälja mer för att uppnå samma reella BNP. Extrem exemplet är Kina som löpande devalverar sin valuta bland annat genom att de löpande återinvesterar sitt handelsöverskott i USA:s på sikt värdelösa statsobligationer i syftet att bygga upp sin ekonomi, infrastruktur och säkra råvarutillgångar. Samtidigt som det kinesiska folket uppmanas att spara i silver och guld för att bevara köpkraften och rikedomen hos folket. En dag när kineserna är nöjda med uppbyggnaden av ekonomin så kommer de att övergå till en mer sund ekonomi. Detta kommer antagligen att hända i samband med att petrodollarn förlorar sitt inflytande över finans- och råvarumarknaden. Då finns det inte längre någon anledning för kineserna att devalvera sin valuta för att vara USA:s fabrik (under förutsättning att Kina uppnått en viss mån av ekonomisk infrakstrutur inom landet). De kan då skifta till en inhemsk ekonomi och export som ger ett större ekonomiskt utbyte som är mer reellt fördelaktigt för de kinesiska arbetarna. I en ändlös devalveringstävling med övriga västvärlden blir naturligtvis alla som sparat i offentliga pensionssystem rånade på köpkraften och det är därför som dagens pensionärer har det krävt. När de jobbade såg det ut att bli en bra pension i nominella termer. Vad många inte tänkte på att de alla hade sparat i FIAT-valuta, som för eller senare förlorar sin köpkraft. En utveckling som skyndades på av att USA avskaffade ”guldstandarden” i början av 70-talet. Innan avskaffandet kunde varje dollar kunde växlas emot en fast mängd guld. Eftersom att många övriga länder hade us dollar som reservvaluta just för att den var växlingsbar emot en viss mängd guld fick de per automatik sina valutor kraftigt devalverade.

I samma nyhetssändning så kan man höra om hur Sverige som icke EMU-land vill gå med i finanspakten och ska få inflytande över ”skuldsaneringsprocessen” i Euroländerna främst PIIGS utan att behöva ge något som helst i utbyte. Hela veckan har det rapporterats om att alliansen och socialdemokraterna vill gå med i den europeiska finanspakten. Vid fler tillfällen har en mycket självsäker Fredrik Reinfeldt framträtt i media om att de får igenom sina krav att binda de andra 17 EMU länderna med att Sverige (ett icke EMU land) ska få vara med och ha synpunkter på hur de ska lösa de fundamentala EMU problemen främst med PIIGS-länderna och den totala bristen av påföljder för de länder som inte följer de åtagna budgetprinciperna. Det har inte sparats på de politiska utspelen kring detta och till och med de krisdrabbade socialdemokraterna har kommit med minst sagt lustiga utspel om att medlemskapet inte ska innebära att Sverige måste göra uppoffringar när det kommer till den svenska modellen för arbetstagare med fackföreningar och kollektivavtal. Det är bara det att finanspakten inte handlar om den svenska arbetsrätten överhuvudtaget, de kunde lika gärna ha framfört kravet att ett svenskt inflytande i finanspakten inte ska påverka Hemglass möjligheter att spela sin melodi när glassbilen kommer, det vore ett lika irrelevant krav. Särskilt med tanke på att huvudkravet varit ett svenskt inflytande men att Sverige inte skulle ha något som helst bindande åtagande att genomföra det som man kommer fram till i finanspakten och som de övriga 17 EMU-länderna måste genomföra. Finanspakten handlar enbart om budgetsaneringar i EMU, främst de krisdrabbade PIIGS-länderna samt se över EMU-regelverket för att rädda EMU-samarbetet och euron. Den svenska arbetsmodellen avskaffades för övrigt i praktiken när Sverige gick med i EU och satte EU-lagstiftningen över såväl Sveriges grundlag som övrig lagstiftning.

Anledningen till att statsminister Fredrik och socialdemokraterna varit så självsäkra med att få igenom sina krav är att Sveriges lån på 100 miljarder svenska kronor till IMF att i sin tur låna ut till exempelvis PIIGS var Sveriges inträdesbiljett för att få vara med i den till synes åtråvärda skuldklubben. Hur skulle de 17 EMU-länderna annars kunna åtgärda Sveriges välvilja att riskera att inte få tillbaka 100 miljarder i princip utan ränta? Dessutom finns det en förhoppning att få med Sverige i EMU. Något som inte är förvånade med tanke på alliansen och socialdemokraternas agerande. De verkar inte ha förstått att euron var dömd att misslyckas och att en FIAT-valuta som man själv har kontroll över och kan omvandla till en real-valuta (exempelvis guld/silver-standard) är bättre än en FIAT-valuta där Sverige inte kommer att ha ett dyft att säga till om.

Mycket riktigt så fick Sverige ”igenom” sina villkor och anslöt sig till finanspakten samma kväll (den 30 Januari 2012). Där Sverige ändå inte kommer att ha något att säga till om eller ha något inflytande som litet icke EMU-land.

Om ni trodde att syftet med att låna ut pengar till Grekland var att rädda någon stackars grek ifrån att svälta ihjäl på gatan eller se till att grekiska barn kan gå i skolan så har ni blivit riktigt vilseledda. Syftet är att undvika att Grekland ställer in avbetalningarna på de lån som alla privata banker lämnat till Grekland i spekuleringssyfte om bra avkastning. Det senaste årtiondet med extremt artificeillt låga räntor genom FIAT-valutasystemet, för att politiker velat ge allt åt alla, har tvingat investerare att ta allt större risker för överhuvudtaget kunna hitta räntor som skyddat emot inflationen. Att investera i guld eller silver har de flesta förvaltare inte haft en tanke på eftersom att de varit indoktrinerade med att framtida värde kommer i pappersinvesteringar med evig tillväxt. Ett utmärkt exempel är hur många förvärvade sub-prime lån, de hade ingen tanke på att de skulle bli värdelösa. En hel del pengar ha investerats i Grekland och andra PIIGS-länder av europeiska banker och pensionsförvaltare och ställs dessa betalningar in, så är risken att de länderna känner sig tvingade att gå in trycka pengar och rädda dessa institut istället för att låta dem ta ansvar för sina dåliga, rent utsagt vårdslösa, investeringar och låta marknaden sortera ut dessa ruttna tillgångar ur systemet. I syfte att behålla förtroende för bankväsendet och pensionssystemen. Regeringarna i Europa vill absolut undvika en så kallad bankrun d.v.s. att gemene man förlorar förtroendet för banksystemet och börjar ta ut sina tillgodohavanden. Många banker skulle då gå omkull. I EU finns det även en insättningsgaranti för medel hos banker, där regeringarna är tvingande att betala ut kunders behållning i en bank upp till ett visst belopp ifall banken går i konkurs och inte har medel nog för att täcka detta. Man vill undvika att använda den, inte för att man är rädd för att trycka pengar, utan att vanliga människor då kommer att fly banksystemet. Då skickar man hellre pengar till Grekland och övriga PIIGS så att de kan betala sina förfallna lån till de europeiska bankerna.

Den forna statsministern Göran Persson har även varit och gjort utspel i media i samband med att socialdemokraterna har fått en ny partiledare i Stefan Löfven och återigen yttrat att Sverige måste gå med i EMU. Han glömde dock säga hur mycket han får betalt av JKL (en lobbyistfrima som han numera jobbar åt och fakturerar via ett aktiebolag utan att ta ut någon lön för att slippa kvitta av emot sin garanterade riksdagspension) och vem som gett JKL uppdraget att förmå honom att göra de utspelen när han var inbjuden i media för att prata om socialdemokraternas nya partiledare och deras partikris?

Det reporten missade att fråga i slutet av inslaget var:

VARFÖR Sverige ska låna ut pengar till PIIGS via IMF överhuvudtaget?

Vilket väljarmandat Reinfeldt och Borg anser sig ha för att tvångsbeskatta befolkningen och låna ut de pengarna till IMF – PIIGS och dessutom till en obefintlig ränta?

Finns det inte bättre användning för pengarna i Sverige för skattesänkningar eller förbättringar i välfärden exempelvis för våra äldre eller i infrastruktur såsom en anständig standard på järnvägen och våra riksvägar?

Staten har ingen uppgift i att tvångsbeskkatta sina medbogare och invånare för att låna ut pengarna till andra länder, än mindre låna ut pengar i princip gratis. Sedan ska vi också komma ihåg Sveriges ekonomiska kris i 90-talets början, då hade de svenska politikerna inte lika hög svansföring när de reste runt med svansen mellan benen för att låna pengar. Ska vi därför låna ut pengar till IMF?

Det enkla svaret är egentligen att man får rätta munnen efter matsäcken och inte spendera mer än vad man har och inte skjuta underskott på framtiden. Det man vill spendera får man ärligt och transparent uppbära genom skatter. Dessutom berodde 90-talskrisen på politkernas spenderingsbybris, att ge allt åt alla utan att samtidigt tala om kostnaden i höjda skatter för väljarna, vilket möjliggjordes av fiat-valuta, artificiell kontroll via styrräntor samt en peggad/fast valutaväxlingskurs som var dömd att misslyckas. Peggad/fast innebär att staten bestämmer att för varje krona måste man betala 0.1 us dollar, 0,08 pund o.s.v och att inte marknaden bestämmer växlingskurser efter tillgång och efterfrågan, ränteparitet, investeringsbehov o.s.v. Precis som en styrränta så är det långsiktigt ohållbart. Och resultatet med en manipulerade styrränta blir att valutans köpkraft faller i värde.

Skuldkrisen är ett utmärkt exempel på hur politikerna löser problem; genom att inte inse eller erkänna att man har haft fel utan spä på med mer av samma problem för skjuta problemet på framtiden. Till och med ett dagisbarn förstår att man inte löser ett problem med en för hög skuldsättning med mer lån. Som om en alkohollist skulle lösa sina alkolholproblem med mer sprit. Istället handlar allt om att skjuta problem på framtiden för att kunna bli omvalda tills det inte går att skjuta problemen längre fram och först då påstå sig ha en lösning på problemen. En lösning som antagligen kommer att innebära att alla får det lika dåligt.

Det råder ingen som helst tvekan om att politikerna i västvärlden vill ”lösa” dessa skuldproblem genom inflation och en devalvering av sina FIAT-valutor. Det enklaste sättet att skydda sig är att löpande investera i silver och guld för att inte riskera hela sitt framtida levebröd på FIAT-valutors ”värdebeständighet”. Guld och silver kan ingen politiker skapa ur tomma intet. Om västvärlden hade haft en riktig monetär guld/silver-standard och en fri marknad så hade dessa problem aldrig kunnat uppstå. En sådan standard kommer vi nog inte se förrän västvärlden antingen förlorar sitt oljeberoende ifrån mellanöstern, så att vi inte längre har behov att betala för reella tillgångar med värdelösa FIAT-pengar eller när allmänheten genom marknaden kräver en monetär guld/silver-standard.

Uppdatering av inlägget:
Statsminister Fredrik Reinfeldt svarar på lite utvalda frågor om europakten, förlåt, finanspakten som den kallas (videon publicerades den 31 Januari 2012 klockan 17:05):

En händelserik vecka för silver & guld

Den fjärde veckan 2012 har varit så händelserik för silver & guld att den förtjänar en egen liten veckosammanfattning av veckans prisdrivare:

Onsdag den 25 Janauri 2012
USA:s president Barack Obama höll presidentens årliga tal till nationen. I talet framkom för den insatta egentligen inget nytt och någon ”change” efter Obamas tillträde har det inte setts röken av förutom att han gjort budgetunderskotten större och spenderat ännu mer nytryckta och lånade pengar än sina föregångare. Barack Obama vill fortsätta på den inslagna banan med en växande statsapparat som generar massiva budgetunderskott och anställningar som finansieras av lånade pengar. Eftersom att det är valår, i år, så bjöds det även på diverse extra bröd och skådespel för att smörja den alltmer fattiga och arbetslösa väljarkåren.

Torsdag den 26 Janauri 2012
Dagens efter var det dags för den amerikanska centralbankens (Federal reserves FED) ordförande Ben Bernanke att hålla presskonferens efter direktionens sammanträde. De två viktigaste sakerna att ta med sig därifrån var dels en oförändrad ränta på 0-0,25 procent och att de kommer att hålla en låg räntebana ”at least through late 2014″. Alltså kan det dröja ända fram till 2015 om inte längre innan en höjning kommer. Tidigare har det kommunicerats en låg ränta åtminstone till mitten av 2013. Dels så meddelade Bernanke att FED kommer att fortsätta med köp av obligationer (underförstått amerikanska statsobligationer) och andra åtgärder vid behov. Antagligen inte bara rulla vidare mognade obligationer. Utan även trycka nya pengar för att köpa nya och utvidga balansräkningen (quantitative easing 3 QE3, någon?) som Bernanke påpekade kommer FED:s balansräkning knappast att krympa fram till 2015. FED fastslog även ett officiellt inflationsmål på 2% som är skrattretande i sig inte bara med tanke på räntebanan och deras obligationsköp. Utan eftersom att de i verkligheten siktar på minst det dubbla i inflation för att försöka stabilisera och desarmera skuldbubblan i USA. Samt att den reella inflationen är minst det dubbla, runt 6-8 procent per år.

Inget av detta är förvånade så länge den politiska viljan i USA är att fortsätta med FIAT-valuta och skjuta underskott på framtiden så är något annat för Federal reserve än att tillgodose den politiska viljan ofrånkomligt om de vill undvika att politikerna börjar att pilla på deras usdollarmonopol. Att priset på pengar (styrräntan) kommer att hållas artificiellt lågt jämfört med om marknaden bestämde priset leder till att mer lån kan tas (pengar skapas) som dessutom multipliceras med fractional reserve banking som innebär att pengar kan skapas genom insättningar och utlåning hos privata banker. Därtill trycker FED separat pengar för att köpa obligationer och vidta andra åtgärder. Allt detta leder till att pengarnas värde sjunker eftersom att pengatryckandet inte motsvaras utav skapandet av nya tjänster eller produkter i motsvarande mån. Dessutom är det inte pengar vi pratar om utan valuta, då det helt saknar en reell definition vilket leder till att de helt saknar den grundläggande karaktären av att kunna bevara köpkraft.

Peter Schiff och Marc Faber brukar lite skämtsamt säga att varje gång Ben Bernanke öppnar munnen så stiger silver & guldpriset. Eller omvänt om man ser en plötslig spik upp i guld & silverpriserna, slå på tv:n och kolla om inte Ben pratar. Det kunde knappast bli mer sant och tydligt än denna dag.

Fredagen den 27 Janauri 2012
Levererade kreditratinginstitutet Fitch nästa skämt och nedgraderade fyra EU länder: Spanien, Belgien, Italien, Slovenien och Cypern. Skämtet bestod inte i nedgraderingen, utan att de även efter nedgraderingen har alldeles för högt betyg. Det behövs väl knappast påpekas att värdet av dessa ratinginstitut är noll. Det är helt otänkbart att ge högsta betyg till något som helst land som inte har en definition av pengar som innebär att man inte kan trycka hur mycket man vill, hur och när man vill. Då kan de överhuvudtaget inte ens användas som ett relativitetsmått. Glöm inte bort att det var dessa skojare som certifierade sub-prime lån emot betalning, då skrev de naturligtvis vad kunden ville att de skulle skriva. Värdelösa papper utan någon som helst likviditet eller soliditet nominerade i FIAT-valuta var tydligen ”investment grade” för några år sedan och värdelösa idag. Marknaden börjar även ta allt mindre hänsyn till dessa nedgraderingar.

På fredagskvällen kom även beskedet att Spainair ansökt om konkurs. Även om det inte har någon direkt inverkan på prisutveckligen för silver eller guld så är det ändå en otvetydlig påminnelse till vanliga människor om det ekonomiska läget och alla latenta solvensproblem som väntar på att implodera i den privata sektorn för bolag som inte är ”to big to fail”. En speciell varning kan riktas för så kallade zombiebanker och deras finansiella produkter vars finstilta inte är en direkt betryggande läsning.

Veckan i övrigt
Dessutom har World Economic Forum ägt rum i Davos, Schweiz där världens offentliga- och privata ”finanselit” träffats i officiella och inofficiella möten.

EU har anslutit sig till USA:s blockad emot Iran. USA har ”förbjudit” nya handelskontrakt med Iran i dollar. Indien köper nu olja ifrån Iran med betalning i guld. Iran fortsätter med att sälja sin olja främst till Asien.

Inte konstigt att guld- & silverpriser har stigit betydligt denna vecka.

Välkommen till SilverGuld.com

Välkommen till SilverGuld.com, webbplatsen för dig som vill lära dig mer och hålla dig uppdaterad om silver & guld samt sunda ekonomiska finanser utifrån den österrikiska ekonomiska skolans perspektiv.

I början så är det i huvudsak bloggen som kommer att vara aktiv, succesivt kommer även annan relevant information och sammanställningar av nyttig information att läggas till allteftersom att den informationen blivit färdigbearbetad.

Bloggen kommer att innehålla relevant information om silver & guld samt det ekonomiska system som lägger grunden för prissättningen av silver & guld. Bloggen kommer främst att bestå av kvalitativ extern information med kommentarer. Även interna analyser och information kommer att förekomma när sådana anses vara lämpliga.

Den externa informationen i bloggen kommer till övervägande del att vara på engelska. Informationen kommer att bestå av rörlig bild med ljud, radio och text med bilder, grafer & tabeller. Det finns möjligheter att snabbt filtrera ut information i det medieformat & språk som ni föredrar genom att välja kategori. Informationen är sådan som sällan återges av svensk ekonomisk media, vilken till övervägande del har ett keynesianskt perspektiv och filtrerar bort andra synsätt.

Ni som läsare får gärna kommentera informationen, tipsa om extern information som ni tycker andra borde ta del av eller dela med er av egna tankar och analyser.

SilverGuld.com hoppas att ni kommer att få stort utbyte av denna sida.